Det är lite så man känner efter att ha vallat familjen på Liseberg en solig eftermiddag. Fattar inte hur man kan bli så utpumpad av detta trevliga plejs.

Orden i rubriken var dessutom exakt vad Magic utbrast när vi forsat nedför den sista långa backen i Flume Ride.

Själv kunde jag utbrustit detsamma när jag äntligen kunde vingla iväg med min bricka från disken på Burger King-restaurangen uppe på berget vid Lisebergstornet. Jag höll på att få spader över den såsiga betjäningen. IT-mamman lämnade mig med Lilla Larsson i kön, hon behövde pudra näsan. När hon kom tillbaka tittade hon förvånat på mig: “Du har visst inte rört dig ur fläcken?”

Det gick så outhärdligt långsamt, och i vagnen satt Larsson och gnydde och krånglade med en blodsockernivå på minus en miljon. Inte blev det bättre av att jag hamnat bakom ett gäng veliga och fnissiga tonåringar som inte visste vem som skulle handla först, vad de skulle ha eller vem som skulle betala.

Observerade dessutom att Liseberg, som självt driver Burger King-restaurangerna inne på nöjesfältet, sätter sina egna priser. Och det är inga låga priser. Men det är ju bara att gilla läget – några alternativ finns inte.

Nu loggar jag ut för idag. Skruva den som Beckham börjar om fem minuter, bättre fredagsmys med familjen kan jag knappast tänka mig. En brittisk film. Om fotboll. Tack för det, SVT!