Vaknade med huvudvärken från Åmål imorse. Det gör jag ibland, även om det inte är så jätteofta nuförtiden. Då vet jag vad jag har framför mig: En dag där hjärnan bara fungerar hjälpligt, eftersom den sitter stenhårt fastdragen i ett skruvstäd med konstant tryck. Balanssinnet och synen påverkas och under långa perioder av dagen går man med en känsla av att man när som helst måste kräkas.

Som tur är finns det tabletter. Genom att knapra smart kan man klara sig genom en sån här dag och klarar till och med av en blöjlös Liten Larsson som får Universums frispel samtidigt som storebror Legolas vurpar handlöst med cykeln på gatan utanför.

Varför skriver jag detta? Vill jag ha medömkan? Nja, det är liksom försent nu, nu börjar det ju släppa. Och medömkan hjälper inte mot huvudvärk.

Men kanske vill jag dra en lans för mig själv och alla andra som drabbas av migrän eller huvudvärk mer eller mindre ofta. Be omvärlden om lite förståelse, och säga till alla olycksbröder och systrar (snyft – hör ni stråkarna i bakgrunden?) att inte tiga och lida. Tala om hur illa ni mår! Själv har jag aldrig behövt skippa jobbet, även om jag vet många som inte kan arbeta när detta händer, för jag mår snarast bättre av att tvinga mig att fokusera på något annat. Men det blir svårt att göra vissa saker. Som att skriva sjuttio fakturor, betala en bunt räkningar och skicka påminnelser till några sena betalare. Det hade jag tänkt göra idag, men jag kom inte ens halvvägs.

Tur att det kommer en dag imorrn också.

Bilden föreställer inte mig, utan en vilt främmande person. Den har jag hittat på den här sajten.