…för ibland känns mitt liv som ett lopp på korta häcken. Full fart framåt, mot nästa hinder som jag ska ta mig över så snabbt som möjligt. Sedan väntar ett till.

Har precis tagit mig över takhindret (rätt högt hinder), nu ska jag över deklarationshindret.

Någonstans där framme hägrar målet. Men det har jag inte tid att tänka på nu, måste över nästa hinder. Och nästa. Och nästa. Och…

Ja, ni fattar.