“Sån vill jag ha!”, utbrast Lilla Larsson genast, när hon såg filpaketen med den gulliga katten på. Sedär, ett första tecken på att konceptet fungerar.

Tigers fil är dessutom riktigt god. Jordgubbs- och smultronvarianten har en härligt somrig, kittlande syrlig och frisk smak. Den får trötta smaklökar att spritta till, och jag kan bara hålla med Magic: “Den får fem poäng av fem möjliga.” IT-mammans omdöme är “Riktig barnsmak.” Då svarar jag att den även passar vuxna, kanske främst för att den inte är så förtvivlat söt. Snarare väl balanserad.

Blåbärsvarianten är också ok, men spelar inte i samma division. Långt ifrån, faktiskt. Blåbärssmaken är lite dov och anonym. Det funkar, men inte mer.

Legolas vill inte smaka: Han kör sedan flera år en strikt frukostdiet bestående av Valio Vanilj med sommarbärssmak och cornflakes, plus ett par mackor. Helst Pågen Duo. Oväntade inslag undanbedes.

Lilla Larsson ville som sagt smaka på det som fanns i katt-paketet, men när det väl låg på tallriken var hon måttligt intresserad. Fast då var hon ju nytankad med välling, förstås.