Nu är jag lite orolig, faktiskt. Den senaste veckan har jag nästan bara lyssnat på amerikanska country-pop-trion Dixie Chicks. Det kan aldrig vara nyttigt.

Visst är min musikaliska diet extremt varierad. I min iTunes kan klassiska stråkar följas av finsk hårdrock. Eller en gungande reggae, eller kanske skånska rapparen Timbuktu, som är en av mina riktiga favvos.
Men country? Nej. Inte förrän nu, i alla fall.
Jag fick upp ögonen för country-brudarna efter deras uppmärksammade offentliga avståndstagande från George W. Bush och kriget i Irak. Laddade ned senaste plattan liksom för att visa mitt stöd. Sedan började jag lyssna, och nu kan jag inte sluta!

Vänta bara – snart sitter jag här i stetson-hatt och tuggar tuggtobak. Fast liksom chicksen kommer jag aldrig att acceptera krig och vapenförsäljning i vanliga butiker.

I ain’t just any cowboy, see?