Vi röjer i tvättstugan. En pump i pannrummet kortslöt i fredags, så i nästa vecka kommer elektrikern. För att ta sig till pannrummet måste man genom tvättstugan, och därför kändes det viktigt att göra en insats där idag.

“Jaha, har du tänkt något på lunch?”, frågar IT-mamman lite lagom spefullt.

” Åpp”, svarar jag. “Tonfisksallad!”

Hon tittar på mig med skräckblandad förtjusning. Hon är rätt svag för sån där kaninmat. Men samtidigt vet både hon och jag.

“Men tror du…” Hon avslutar meningen med en ordlös nick i riktning mot Legolas rum.

Nej. Det tror jag såklart inte. Han gillar inte tonfisk. Och han gillar inte mat som är blandad. Men det gör jag, och någon gång får han anpassa sig också. Så idag blir det tonfisksallad. Med bröd till, för säkerhets skull.

Och måltiden avlöper faktiskt riktigt hyfsat. Visst, Legolas äter mest lite pasta och smörgås, men de värsta avvikelserna slipper vi. Och tack vare de goda råden jag fick häromdagen kan vi hålla stämningen uppe. En anekdot från dagens fotbollsträning – om hur jag lyckades skjuta locket av en vattenflaska och därefter fick springa skytteltrafik och torka golv – lättade upp.

Alla kan gå från bordet med äran i behåll och vi har tagit oss ett steg framåt, tror jag.