Jag vet inte om ni följt turerna kring Ica-Stigs Twitterkonto. Det är en ganska salig röra, och Ulrika Good hamnade häromdagen mitt i alltihop. Om du är intresserad av det hela, tycker jag du ska läsa hennes inlägg här, och hennes uppföljande tankar här.
Själv har jag ofta framhållit Ica-Stig som det kanske mest lyckade exemplet på svenska företag som använder Twitter i sin kommunikation. Genom Ica-Stigs twittrande har man kunnat hålla en personlig ton och samtidigt byggt vidare på sitt varumärke i de sociala medierna.
Men så hände detta:
Det där är bara en liten bit – resten har jag censurerat bort på grund av… ja, ni fattar. (Inom parentes ska kanske tilläggas att Ulrikas uttalande om sexuella trakasserier inte var så allvarlig menade.)
Efter debaclet med Twitterkontot hopar sig frågorna på ett fullständigt häpnadsväckande sätt. Plötsligt framstår Ica inte alls som ett progressivt företag med koll på de sociala medierna, utan som ett socialt mediahaveri, ett företag som helt missat tåget.
Den centrala frågan är såklart: vem registrerade in kontot från första början? Mycket tyder på att det varit en person som agerat utan sanktion från Icas ledning. Det skulle också förklara varför Ica-Stig faktiskt kunnat hålla en såpass lekfull ton i sitt twittrande. Jag har själv reagerat många gånger – och imponerats av att ett företag lyckats hålla en så skön stajl utan att man blivit tagen i örat av överheten. Själv trodde jag vid ett tillfälle att ledningen faktiskt gjort detta, och lagt locket på. Jag skickade då ut en fråga på Twitter. Svaret kom blixtsnabbt, och ledde till en konversation som “Ica-Stig” avslutade med att konstatera att “…jag står i charken idag.”
Om kontot registrerats av en utomstående, så kommer följdfrågan på beställning: Varför har ingen reagerat? Varken Ica eller reklambyrån King tycks ha tagit någon större notis. Kan det verkligen vara så att de helt enkelt inte vetat om vad som hänt – på ett av världens snabbast växande sociala nätverk?
Och slutligen, en fråga som kanske är ännu mer intressant: varför finns kontot fortfarande kvar?
Det finns ju till och med vin i PET-flaska (bilden), från och med den här säsongen. Jag har provat några av dem, ett rött (12123) och ett rosé (2258) från den franske tillverkaren Paul Sapin. Det var ganska ordinära viner, fullt acceptabla som vardagsdryck men kanske inget att ringa morfar om. Förpackningen däremot, är ett stort steg för mänskligheten. Faktiskt. Så oerhört praktiskt att jag nästan blir lite gråtmild.