Tag Archives: Stellan testar

Påsken är visserligen över, men…

…jag tänkte ändå skriva några rader om vad vi hade på bordet i påskas. Hade fått en laddning med varuprover på Ridderheims e-nummerfria sortiment av påskdelikatesser, så det fick bli stommen i en liten påskbuffé som vi dukade upp på påskdagen.

Produkterna ingår i Ridderheims sortiment Lilla Saluhallen, som är ett slags paraplymärke för lokalproducerade svenska delikatesser. Större delen av produkterna kommer från Jokkmokks Rökeri, ett företag som fått en enorm kick av samarbetet med Ridderheims. Nu säljer man sina produkter över hela landet, med hjälp av Ridderheims distribution, och omsättningen har ökat kraftigt.

Jag har provat e-nummerfria produkter från Jokkmokk innan, och beklagat mig en del över en bitter bismak. Sortimentet med påskprodukter rullar inte alls ned i det diket på samma sätt. Genomgående har produkterna en kraftigt rökig smak med hög sälta, särskilt fläskprodukterna. Pastramin är lite väl pepprig i sin kryddning men är, liksom alla de sex produkter jag provat, klart godkänd.

De produkter som jag uppskattar mest är revbensspjällen och – lite förvånande – fjällbogen. Möjligen har det något att göra med de här produkternas något högre fettinnehåll.

En tropisk Friscus

Provsmakade just senaste varianten av Bravo Friscus:

Som de flesta juicer med smaker av typen tropisk, exotisk och så vidare, så är det väldigt mycket ananas i smaken. Fine with me, jag gillar’t. Men man ska vara medveten om att detta, som så många av alla andra typer av blandjuicer på marknaden, i största utsträckning är en smaksatt äppeljuice. Äpplen är relativt billiga och en robust råvara som man kan göra rätt mycket med.

Den här juicen är inte lika söt som många andra produkter i genren, och det tycker jag är bra. Annars smakar det som sagt mest ananas med en liten touch av äpple. Inte übertropiskt, om du frågar mig…

Sedan finns det förstås en annan aspekt, som är den verkliga anledningen till att jag överhuvudtaget köper den här juicen: bacillerna. Bravo Friscus innehåller en aktiv bakteriekultur som förebygger förkylningar. Jag ska inte orda för mycket om det, men jag kan nog säga att vi sett en viss effekt i vår familj.

Sill hos Mannerström

December är alltid lika hektisk. Jag skyller på det när jag nu ska förklara varför jag inte fått ur mig det här inlägget tidigare, trots att det nu hunnit gå typ fyra dagar sedan jag var på sillprovning på Sjömagasinet, Leif Mannerströms krog i Majorna i Göteborg.

Sillprovning var arrangerad av Tastecasting, en ganska nystartad sajt som jag skrivit om tidigare här på Salt.

Men tillbaka till måndagen som bjöd på en mycket intressant tillställning. Som alltid när man besöker en riktigt fin och välkänd krog, är förväntningarna högt ställda, och jag kände nog inte riktigt att Sjömagasinet nådde ända fram. Urvalet var det visserligen inget fel på…

…och allt smakade gott och var presenterat på ett snyggt och lockande sätt. Men det var ju det här med förväntningarna. Alltför många varianter för att jag ska räkna upp allt, så jag kör några stolpar här:

  • Rödvinssillen var helt fantastisk. Underbar smaksymfoni där jag tyckte mig skymta toner av både kanel och rödbeta.
  • Senapssillen, som är mångas favorit på julbordet, var godkänd men saknade lite spets i smaken för att gå hem hos mig.
  • Currysill brukar vara min favorit utan konkurrens, men på Sjömagasinet blev den en besvikelse. Allför mjäkig. Tyvärr.
  • Skagenröra var underbar, mild och krämig…
  • …men Västkustsalladen (visst kallades den så?) var ännu godare. Härligt fruktig med fikon och goda grejer.

Andra faktorer som självklart talar till Sjömagasinets fördel är förstås läget, lokalen och den fina inramningen. Bron som glittrar i bakgrunden, och en Tysklandsfärja som glider förbi utanför fönstret – det är mäktigt.

Tastecasting som företeelse är ett väldigt intressant koncept. Jag gillar det skarpt, men en liten observation är att vi svenskar tycks vara skraja för att gå på såna här tillställningar själva. Istället dyker små färdigformade klungor upp och slår sig ned vid borden, talandes sinsemellan och inte alltid så intresserade av att släppa in någon annan i konversationen.

Trots det var kvällens största behållning av social art. Jag hade nämligen turen att träffa en annan enstöring som vågat sig till Sjömagasinet: Prakash. Superduktig programmerare med företagarambitioner. Du kan nog förstå att han och jag hade mycket att prata om.