Tag Archives: I-landsproblem

Plopp vs. Center revisited

Xtian har haft gäster på besök. Ölbloggaren Bark på Ofiltrerat har satt tänderna i en intressant sak, nämligen den existensiella frågan om huruvida det verkligen är någon skillnad mellan Plopp och Center.

ploppcenterDetta är verkligen ett av vår tids stora mysterier. Och det har varit på tapeten förr. Då var det min kära vän och före detta medarbetare Maria, som gav sig i kast med denna digra problematik. Hon gick så långt att hon dessutom kontaktade Cloetta, som tillverkar båda produkterna, för att få ett svar på frågan vi alla ställer oss. Och hon har också tagit den snygga bilden här intill.

Läs inlägget här.

Och, som sagt, läs Barks inlaga här.

Och glöm sedan inte bort att glida vidare till Barks eget vattenhål på nätet. Där kan du stilla din törst ordentligt. Fast inte med vatten, då…

Livets stora frågor

Konsum är som vanligt på hugget och sätter fingret på en brännhet fråga. Varför är det just 140 gram i bacon-paketen?

bacon_palsternackaSom den försigkomna figur Konsum är, har han dessutom kontaktat Scan för att få svar på frågan. Med rätt uselt resultat, kan tilläggas.

Frågan kvarstår alltså: varför just 140 gram? Själv lekta jag lite med talen i en online-konverterare, och fann att 140 gram är ganska exakt lika mycket som fem ounces. Kan det vara en förklaring?

Annars är det ju faktiskt så att de 140 grammen egentligen är en helt befängd kvantitet. När de är stekta och klara är det väl bara 100 gram kvar, och det är ungefär en knapp portion!

Och så här på sluttampen ska jag passa på att bjuda på ett bacontips: en produkt jag upptäckte nyligen – vet inte om den funnits länge på marknaden – är danska Tulips enkilosförpackning med bacon, som dessutom är skuret i liiite tjockare skivor. Inte som lite riktig engelsk bacon, men bättre än fulfladdret som finns i 140-gramspaketen.

(Illustrationen har jag lånat med vederbörligt tillstånd från Lisa på Taffel.se. Bacon och palsternacka, visst låter det smarrigt?)

Jag tar åt mig en del av äran

Sitter och skummar veckans utgåva av branschtidningen Fri Köpenskap, och plötsligt hajar jag till. Det står något om min by, faktiskt. Visserligen är det en rättelse, eller en komplettering till en sammanställning i förra numret.

Men ändå. 

Kompletteringen gäller en sammanställning av Sveriges 150 största butiker. Och tydligen så har min butik kvalat in på listan för första gången. Eller min och min, det är ju inte jag utan Robert som äger den. 

Men ändå. 

Under 2008 ökade butiken sin omsättning med 14 procent till 224 miljoner kronor, om man bara räknar dagligvaror. Det är nästan en kvarts miljard, och placerar butiken på 145:e plats i Sverige. Inte så illa pinkat för en mataffär i en liten håla. Fast inte vilken håla som helst, i och för sig. Jag bor ju här. 

Men ändå. 

Nu tänkte jag göra ett litet försök att krafsa åt mig en del av äran för försäljningsökningen. Jag har handlat för en väldig massa pengar i butiken. Exakt hur mycket vet jag inte, jag har nog slängt årsbeskedet. 

Men ändå:

Jag är en ovanligt trogen kund. Åker nästan aldrig till de andra butikerna, trots att jag egentligen inte tycker att Kvantum är särskilt perfekt. Och dessutom är jag förmodligen den skribent som skrivit allra mest om butiken ifråga. 

Mest här på bloggen. 

Och oftast gnäll. 

Men ändå.