Hustrun bloggar: Holy smoke, jag är bönhörd!

Chips med 25% mindre fett och som innehåller fibrer och som är GODA! Smart marknadsföring – jag går på den. Till saken hör att jag älskar chips. Tyvärr går det inte så bra ihop med att vara 35 år och inte längre kunna stoppa i sig vad som helst, utan att det märks på vågen. Maken har dessutom ovanligt ofta tipsat om Friskis & Svettis den senaste tiden. Varför vet jag inte, har alltid klarat mig bra utan att träna så värst…

Men det vore kanske nyttigt. Precis som det är nyttigt Estrella Grain Delight med whole grain! Eller?

(Stellans kommentar: Det där fick hon inte betalt för att skriva. Bara så ni vet.)

Estrella Grain Delight

Hälsosamma snacks – det låter sannerligen som en tulipanaros. Så det är med yttersta skepsis jag öppnar provpåsen som Estrella skickat till mig.

Fullkornschips. Sug på den, liksom. Till råga på allt är det sourcream & onion, en smak som jag inte gillar så där värstans.

Men vad gör man inte för konsten? Så jag river upp påsen och smakar.

Oj.

Det var ju gott. Saltsmaken är distinkt och tydlig, men följs av en förvånansvärt mild smak av sourcream (crème fraiche, brukar vi säga i vanliga fall) och lök. Löksmaken dröjer sig kvar på ett behagligt sätt ihop med en brödig smak av majs.

25 procent mindre fett än vanliga chips, skryter Estrella på påsen. Och WHOLEGRAIN med versaler över hela framsidan. Hur mycket fullkorn framgår ingenstans, men en kostfiberhalt på 7,5 procent indikerar att produkten innehåller fullkorn mest som ett alibi.

Hustrun och Magic är väldigt entusiastiska, faktum är att Magic står härintill och snaskar som en tok. Jag måste nog gömma påsen ganska snart. Oj – nu stack han visst med den. Måste gå.

Hummus x 4

Igår fick jag äntligen en stund över att testa hummusen jag fick häromdagen. Här kommer några noteringar om de fyra varianterna som Maxos har i sitt sortiment:

  • Original: Mm, jättegod. Precis så här ska hummus smaka, åtminstone om du frågar mig. Krämig, distinkt med en skönt diffus sälta och en aning beska.
  • Picante: Termen pikant används lite hur som helst när det gäller smak, men indikerar ofta att paprika finns med bland smaksättarna, och det gäller även Maxos hummus Picante. Jag är lite tveksam i min bok: Paprikan tar över lite för mycket och gör att smaken tippar över mot en syrlig, nästan lite sur biton.
  • Rostade pinjenötter: Nötsmaken finns där, men man väntar sig mer. En liten besvikels. Något beskare i eftersmaken.
  • Soltorkade tomater: Här kommer den smak man väntat sig. Hummus blandat med soltorkad tomat, helt enkelt. Tomatsmaken är tydlig, men man känner ändå att det är hummus. Det funkar, men jag föredrar helt klart originalsmaken.

Hummus görs av kikärtor och sesampasta. Maxos har dessutom lyckats med en process där man inte behöver olja i tillverkningen, vilket gör att fetthalten mer än halverats. Hummus har dessutom lågt GI medn högt protein- och fiberinnehåll.

Nyttigt, således. Och gott, tycker jag. Har testat på rostat bröd och till tortillas, funkar utmärkt. Tyvärr verkar jag vara lite ensam i familjen om denna vurm, så jag får väl äta i smyg…

En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.