Socker? Nejnejnej, det här är riktigt farligt

Socker är farligt, det har vi sannerligen fått lära oss på senare år. Men det finns saker som är värre.

När jag skulle starta diskmaskinen tidigare idag, kom Lilla Larsson (hon fyller snart två) och tittade nyfiket på vad jag pysslade med. När jag öppnade diskmedelsfacket och började hälla i diskmedlet, så utbrast hon: “Hm, socker!”

Ett stråk av panik for genom kroppen. “Nejnejnej, det här är inte socker. Det här är farligt, jättefarligt!”

Jag gnällde på hustrun när hon hade köpt sådana där disktabletter som ser ut som jättesmaskigt godis. Men vad ska vi göra nu? Vi får börja med engångstallrikar.

Hustrun bloggar: Gratis affärsidé

Jag ger bort affärsidéen Picknic-Pack alldeles gratis!

Med risk för att skrämma bort besökare från makens blogg, har jag återigen gjort dataintrång.
Men får jag en enda person att nappa på min idé, är det värt det.
Alltså: Vem vill tillverka Picknic-Pack?
Jag har tänkt det som en låda, vilken innehåller en liten juice, några pannkakor med sylt, en smörgås, en bulle, samt morotsstavar eller nåt annat nyttigt.
Vem kommer att köpa detta? Alla föräldrar som på morgonen innan barnet ska gå till skolan får höra att ”Vi skulle ha matsäck med oss på utflykten som jag har glömt att berätta om!”

Magic har börjat i fjärde klass och då förväntas dom kunna meddela vissa saker utan att läraren skickar hem en lapp. Det fungerar sådär.
Själv är jag ju lärare, men jag har tagit ett pluggår och skaffar mig just nu lite värdefull distans till mitt jobb. Föräldrarollen får sig en törn ibland. Som när Magic skulle ha frukt med sig när klassen gick till ishallen. Jag fick för mig att det var matsäck han hade sagt och packade ned detta. Sonen kom sedan hem och gav mig en mörk blick: ”Fröken sa: Lägg tillbaka det där! Jag sa ju frukt.” Ibland vill man så väl och så blir det så fel.
Men åter till Picknic-Pack. Det ska säljas i livsmedelsaffärer som öppnar tidigt, så man hinner svänga dit innan barnen ska till skolan. Bensinmackar går också bra. Jag vet att det finns färdiga pannkakor att köpa, men det är inte tillräckligt lättvindigt. Det ska vara grab and go!

En förutsättning för att få ta över min affärsidé, är att jag får spela mamman i reklamfilmen för produkten. Magic kan spela sonen – han har övat repliken i verkligheten flera gånger: ”Mamma vi skulle ha med oss…” Och jag har övat mammans förfärade uttryck hundra gånger minst.
Vem nappar?

70-procentig kexchoklad

Jag är inte beroende av kexchoklad. Det vill jag börja med att slå fast. Möjligen är jag en baddare på förnekelse, men jag är absolut ingen kexoholist. Så det så.

Nu över till det verkliga ämnet, nämligen Cloetta Fazers nya kexchoklad som doppats i 70-procentig choklad. Mörk choklad, alltså. Personligen gillar jag mörk choklad och, som framgår av inledningen, hyser jag även en viss vurm för kexchoklad.

Detta borde alltså vara Nirvana för mig. Men icke. Den mörka kexchokladen är bara ett stort jaså, eller som Mauro Scocco hade sagt: Inget att väcka polarna för. Hustrun slog huvudet på spiken: “Det smakar som After Eight, fast utan mint.”

Precis. Och vem vill ha After Eight utan mint? Inte jag, i alla fall.

Kexet och fyllningen tar udden av den mörka chokladen. Den rika smaken bara försvinner, det tunna skalet drunknar i fyllning, liksom. Det är sannolikt så att fin mörk choklad av den här typen gör sig bäst på egen hand.
Dessutom är jag mycket förbryllad över Cloetta Fazers lanseringsstrategi. Man informerade häromveckan om att produkten skulle “lanseras i samband med Alpin-VM i Åre i februari.” Då hade jag redan sett produkten i ett flygblad från Coop. Och nu finns den överallt, trots att den inte lanserats än.

En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.