Den här gången var vi beredda

Jag tillbringade en timme igår eftermiddag med att gå runt på tomten och plocka in diverse föremål som kunde tänkas blåsa bort i stormen. Och innan vi gick och lade oss igår, plockade vi fram ett gäng ficklampor samt tändstickor och levande ljus.
Nu känner jag mig nästan lite blåst (jajaja) på konfekten.

SMHI hade utlovat stormbyar i Bohuslän. Uppemot 25 sekundmeter. Och visst blåser det, men inte mer än vad det brukar göra häromkring på höstarna.

Minnet av Gudrun lever fortfarande kvar. Magic och Legolas pratade länge efteråt om hur mysigt det var när vi sov hela familjen framför brasan. Så blir det inte denna gången. Skorstenen är otät och måste lagas. Det hade jag tänkt fixa i helgen, men vi får väl se. Det blåser ändå lite för mycket för att klättra runt på taket.

En bra sak är i alla fall att löven blåst av grannens björkar. Så nu ser jag havet även när jag sitter här i källaren.

Jul jul, strålande jul

Jodå, julen är här. Tro mig. Jag inledde med glögg vid 8.30 i morse, och följde upp med julfrukost runt 10. Och så avslutade jag med tre julbord.

Det låter ju helt vansinnigt, eller hur? I almanackan står det trots allt bara den 26 oktober. Men jag lovar, det är sant. Och nu står magen i fyra hörn. Minst.

Jag ska förstås förklara bakgrunden till detta frosseri. På morgonen var jag bjuden på pressvisning och provsmakning av Scans nya Gourmet-julskinka, en tillställning som inleddes med glögg och avslutades med frukost med nybakt bröd med julskinka, leverpastej och dessutom lite av Scans splitternya Delikatessbacon. Visningen avhölls i en Dukabutik i centrala Göteborg, och innan vi avslutat provsmakningsfrukosten hann butiken öppna. Jag undrar vad kunderna trodde när de gick runt och tittade på inredningsprylar, för att plötsligt hitta ett gäng som smörjde kråset på skink- och leverpastejmackor. Mitt i butiken. 🙂

Scans nya Gourmet-julskinka var förstås god. Det är en riktig specialare som görs av lagom stora skinkor och styckas av två specialutbildade styckare. Den var dessutom kryddad med en specialglaze som följer med i förpackningen och inte går att köpa någon annanstans. Skön smak av apelsin och julkryddor. Om du är sugen på Gourmetskinkan, som säljs i speciallåda, komplett med nätstrumpa och allt, får du dock vara på hugget. Endast 13.000 skinkor kommer att säljas.

Ännu godare var dock den lättrökta julskinkan. En skånsk specialitet som jag definitivt kommer att överväga inför årets julfirande. Den rökta smaken i kombination med julskinkans sagtighet är suverän.

Fick dessutom smaka Scans nya Delikatessbacon i tunna skivor som var en krispig höjdare. Jag ser dock ännu mer fram emot att få prova deras nya Jägarbacon, som säljs i tjockare skivor och är hårdare rökt.

Efter lite snurrande på stan bar det sedan av till Göteborgs Partihallar, där Martin Olsson avhöll invigning av sin nya storcash. Ett event som drog till sig större delen av Göteborgs krogbransch med långa köer utanför som följd.

En viktig förklaring till köerna var förstås lockbetet: Trippeljulbord med mat från tre av stans toppkrogar: Fantastiska asiatiska restaurangen Peacock Dinner Club, Leif Mannerströms Sjömagasinet och italienaren Vino Pasta Due.

What can I say? Som sagt, magen står i fyra hörn. Minst.

När jag kom var det kö utanför. Frågade försiktigt en vakt om den där pressvisningen jag fått inbjudan till, men hon visste inget. Precis då råkade marknadschefen, Jan Larsson Bergmark, gå förbi. Han visade sig vara en trägen läsare av Foodwire, och lotsade snabbt in mig.

Jag kikade runt en bra stund, smakade lite brasiliansk biff och så vidare, innan jag började fundera på att ge mig hemåt. (Hade inte riktigt fattat det där med julborden, faktiskt) när Janne dök upp igen.

“Hungrig?”, frågade han, och några minuter fann jag mig än en gång insmugglad förbi en lång kö. Rena VIP-behandlingen!

För att inte tala om julborden. Oj.

Oj.

Jag ska inte ge mig på att försöka beskriva alla ljuvligheter, låt mig bara ge ett axplock av de riktiga höjdarna: En fantastisk liten sallad med melon och ankbröst från Peacock Dinner Club, fräsig salami från Vino Pasta Due, Mannerströms frestelse med massor av ansjovis och till sist Mannerströms underbara revbensspjäll – så möra att de nästan rann av tungan och smaksatta med en härlig marinad med honung och annat godis.

Oj. När jag satte mig i bilen för att köra hem var jag helt vimmelkantig av alla sköna smaker och kombinationer. Magen bultade vällustigt. Det gör den fortfarande, ett par timmar senare. Egentligen borde jag gå ut i trädgården och plocka in lite lösa föremål inför den annalkande stormen, eller kanske fortsätta tapetsera sovrummet. Men jag måste låta maten sjunka en bit till först.

Skadan är redan skedd

Aftonbladets matskriben Karin Ahlborg har tvingats krypa till korset och be charkföretaget Melkers om ursäkt. Karin har klankat på Melkers för att de har svenska flaggor på sina förpackningar, trots att Melkers tagit bort flaggorna.

Karin kollade på Melkers hemsida, och där var flaggorna kvar. Och visst kan man tycka att Melkers borde bytt ut bilderna. Men det hade de inte gjort, och då blv det tokigt. Karin har bett om ursäkt och infört rättelse, men på nåt sätt är skadan redan skedd.

Jag har full respekt för Karin Ahlborg. Jag tycker hon är kaxig och har integritet. Men här brast det lite, och kanske till och med lite mer än man först inser.

Melkers, och många med dem, har nämligen ett par stora problem att tampas med. För det första: även om de vill sälja svenskt kött, och inget annat, så finns det inte tillräckligt. Det är länge sedan Sverige var självförsörjande på kött, särskilt nötkött. Och man kan ju inte sälja något som inte finns?

Melkers och många andra mellanstora är i hopplöst underläge gentemot exempelvis Scan och tvingas köpa sina råvaror utomlands för att överhuvudtaget kunna få ihop falukorven.

Man är också den som kläms hårdast när Ica, Coop och Axfood stramar upp sina sortiment och sätter egna märken på korven. Allt utom det egna märket plus ett eller två av de största märkena (Scan igen) åker ut. Melkers & Co har det alltså ganska tufft. Det ursäktar visserligen inte att småfuska genom att sätta svensk flagga på tysk gris, men man ska inte heller behöva kämpa mot Sveriges största tidning för sin överlevnad.

En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.