Efter allt skrivande om kaffemaskiner och kaffeupplevelser de senaste dagarna, fyller jag på med ännu en bit. Det är egentligen en kommentar från Jesper (till en av artiklarna om Coca-Colas Far Coast Café) så en och annan har nog sett den redan, men jag tycker den är värd att lyftas upp.

Så här skriver Jesper:

Jag måste få dela med mig av min senaste maskinkaffeupplevelse:

En kall men strålande vinterdag för inte alltför längesedan beslutade jag för att leta upp mitt inte så lokala köpcenter. Med vintersolen gnistrandes i snön påbörjades en trevlig promenad i raskt tempo. Efter någon timme stod det dock klart att jag hade sickat när jag skulle ha sackat, och att jag hade gått käpprätt åt helt fel håll. Med frusen rumpa och röda kinder behövde jag egentligen både något värmande och stärkande, men synen av en bensinmack fick mig att nöja mig med det förstämda.

Här var det inte frågan om jag ville ha tysk eller fransk, utan om jag ville ha en stor eller liten upplevelse. Bensinmackar kan sina kunder och vet att lastbilschaufförer föredrar coca-colastorlek framför espressostorlek på sitt kaffe.

Alla som har druckit kaffe på bensinmackar genom året vet att det både förekommit sirap och pulvervarianter som endast lyckats träffa kaffesmaken med lite beska. Den här macken var dock specialutrustad med en silvrig variant med kaffebönorna på toppen och gott kaffe i botten. Ett fint kaffeskum täckte det becksvarta innehållet i pappersmuggen. Vilken smak sen, intensiv men inte bränd, med en genomträngande arom som satt kvar i eftersmaken. Tillsammans med en bit Mars ute i vintersolen på parkeringsplatsen står sig kaffeminnet helt i klass med mina bästa termosstunder i fjällen.

Slutsatsen av upplevelsen är förstås om till och med bensinmackar kan erbjuda nymalet, nybryggt kaffe för 12 kronor, hur ska coca-cola kunna konkurrera med frystorkat sirapskaffe?

En ren nyck fick mig att slänga ned en påse cashew-nötter av märket Eldorado i vagnen sist jag var på Willys. Jag har svårt att motstå cashewnötter, och påsen var rätt stor.

Jag ångrade mig lite redan när jag tog den första. Den smakade inte som de brukar. En aning småhärsket, men jag tog några till och de smakade bättre. Sedan har jag gått i skåpet där och tagit några ibland, och smaken varierar rätt friskt.

Så plötsligt händer det: Jag stoppar en nöt i munnen och hinner precis börja tugga när jag känner det:

MÖGEL!

Tvi vale. Trauma. Det smakar fortfarande illa i munnen, tre timmar senare. Jag har lagt påsen i en annan påse, för nu ska jag göra något jag sällan brukar: Returnera. Konsumentkontakt, here I come. And I’m pretty pissed off. I don’t like people messing with my… Jag gillar inte att få mögliga nötter, menar jag.