Fullkornsgodis till frukost

Jag vet, det har varit tunt med nya produkter här på bloggen på senare tid. Vi befinner oss i en mellanperiod efter störtskurarna i januari och det är alltid lugnare innan våren kommer igång på allvar. wheats_package_001.jpg

Men en kul nyhet såg jag sista jag var i affären: Kellogg’s Wheats. En liten koll på företagets sajt visar att den funnits på den nordiska marknaden sedan i januari. Jag har inte sett den innan, men jag bor ju på vischan – 35 km från Sveriges näst största stad…

Kellogs Wheats är kuddar av fullkornsvete som finns i två smaker: choklad och russin. Du tänker antagligen samma som jag tänkte: choklad?! Och ja, det är faktiskt riktig choklad. Fyllningen består av små chokladbitar och i den andra varianten är det russin. Samtidigt innehåller Wheats 75 procent fullkorn (russinvarianten) respektive 71 procent fullkorn (choklad).

Det här är mumsfrukost. Riktigt gott. Frasigt och sött, fast på ett helylleaktigt vis som gör att det inte riktigt går över smarrgränsen. Godis, liksom. Fast frukost. Och det är ju det som är problemet. Brutalmycket fullkorn räcker inte för att mota bort det dåliga samvete som skapas av att äta choklad till frukost. Det går liksom inte. Magic är skogstokig i de här grejerna och deklarerade frankt att “detta ska vi alltid äta till frukost.”

Så lär det inte bli. Inte ens russinvarianten känns ok som vardagsfrukost. Men när man vill lyxa till det – och det vill man ju ibland – då är ju detta ett utmärkt alternativ. Och då blir det nog chokladvarianten. Den var stråt vassare.

Intressant anteckning

Nu sitter jag här igen, med kamrersmössan på. Den är rätt ful, typ rutig gubbkeps tror jag. Eller vad en kamrer nu kan ha på huvudet.

Jag försöker städa upp på skrivbordet efter mig själv. När jag har den där slarviga bloggmurvelmössan (toppluva?) på tenderar det att bli smått kaotiskt på bordet. Högar av papper och oöppnade kuvert samlas, men jag ser dem inte. Allt jag ser, hela min tillvaro, finns på skärmen framför mig.
Men nu ska det som sagt bli ändring. Ordnung muß sein! Jag röjer vilt, pärmarna fylls till bristningsgränsen.

Så hittar jag en liten post it-lapp med en intressant anteckning.

“Det ljusnar på kycklingen”, står det. Inget mer.

Vilken kyckling? Varför ljusnar det på den? Har den legat ute hela natten, ända till soluppgången?

Stackars liten.

Och stackars, stackars mig. Hur ska en duglig kamrer som jag kunna få ordning här, när jag måste dela hjärna med en fnoskig bloggmurvel som inte kan anteckna mer än en halv tankegång i taget? Det här schizofreni. På elitnivå. Tröttsamt. Vi får nog gå och lägga oss nu. Alla fem.

En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.