Juiceblues

Det ringde i min telefon i förmiddags.

“Ja hej, det här var xxx från budfirman yyy. Jag har fått en lite konstig körning här som jag undrar över”, började killen i andra luren.

Inte så konstigt. Mitt lilla företag håller inte precis till i city. Inte heller i något industriområde. Nuförtiden har de flesta bud-, post- och fraktbolag lärt sig att det finns en underlig snubbe i den där byn som hela tiden får små skumma paket levererade, och de vet adressen också. Men den här budfirman var en ny bekantskap. Med hjälp av mina beskrivningar och hans GPS lyckades vi dock enas om vart han skulle köra.

“Ok. Då dyker jag upp om en stund. Ska bara gå ut och köpa lite juice först!”

Undra på att killen var konfunderad. Hans uppdrag var inte bara att leta upp nån obskyr filur vid sidan av allfarvägarna – han hade dessutom fått i uppdrag att gå och köpa varorna som skulle levereras. Jag ska förstås inte klaga, det var ju bra service. Men lite kul också, jag tror inte budkillarna är vana vid att springa i affären och köpa grejer som de sedan ska leverera.

Hursomhaver, några timmar senare dök han upp med två juicepaket, och det var ju egentligen dom jag skulle skriva om: Tropicana Essentials Antioxidants, en juice gjord på blå vindruvor, äpplen, svarta vinbär, björnbär och tranbär.

Juicen är förstås, som namnet antyder, full av antioxidanter och enligt Tropicana rena hälsobomben. Det kan mycket väl stämma, bär och frukter är ju en bra källa till sådant. Men juicen är också god och har en friskt bärig och fräsch smak med lite lagom bett i. Det här känns fruktigt på ett bra sätt: inget slisk, nyttigt och duktigt. Det är mycket svarta vinbär, men inte för mycket. Druvorna och björnbären får också ta plats, medan tranbärssmaken inte är lika tydlig. Och så äpple, förstås. Äpple finns med i många juice- och saftblandningar. En råvara som går att få till vettiga priser och dessutom förmår att balansera de spralliga bären. Styra upp lite, liksom, utan att märkas för tydligt.

Jag gissar att den primära målgruppen är kvinnor i 25-30-årsåldern och en bit uppåt. Ingen högoddsare, med tanke på att ett kvinnoansikte pryder förpackningen. Prissättningen är som vanligt med Tropicana en del av konceptet. Det är premium, och det måste synas på prislappen också. Rekommenderat cirkapris är 24 kronor.

Jag gillar alltså juicen. Visst, den är inte billig. och egentligen finns det andra som jag gillar bättre. Men att kalla inlägget juiceblues, var inte det att ta i lite? Jo, kanske, men det rimmade så snyggt. Och dessutom är faktiskt juicen blå. Lika blås som mitt blod, på min ära.

Hungrig.nu? Inte särskilt

Här tänkte jag bara skriva ett kort tips om en ny webbplats som vänder sig till föräldrar och familjer: hungrig.nu.

Men först gick jag givetvis in på sidan bara för att kolla lite. Och nu är jag faktiskt lite irriterad. Egentligen är det lite löjligt, men det finns ett antal saker med sajten som jag retar mig på.

Den första, och kanske viktigaste, är att det verkar helt omöjligt att få reda på vem som ligger bakom sajten. Pressmeddelandet som berättar om att sajten öppnat är skickat av något som heter Goodfairy, men inte heller detta namn går att spåra någonstans. Visst, det finns namn på två personer som “deltar i projektet” men är det deras sajt? Det tror jag inte.

Livsmedelsbranschen kryllar av särintressen. Faktum är att det är något jag lever på, eftersom mitt företag efter snart tio år lyckats lära många i den här branschen att vi är oberoende. Vi står inte på någons sida. Det är mycket ovanligt i den här branschen, i vassen lurar alltid något särintresse: bönder, handel, industri, enskilda företag, miljörörelsen – alla vill de påverka dig att tycka på ett sätt som gagnar dem.

Därför blir jag irriterad på hungrig.nu. Jag vill veta vem som levererar informationen! På sajtens förstasida finns ett gäng snygga länkmoduler till olika företag och branschorganisationer. Är det deras sajt? Eller är de annonsörer? Har de betalat för att få synas i sin lilla ruta, eller har de rentav betalat för att få igång hela sajten?

Sedan retar jag mig även på den blogg som finns på sajten. Men den kanske bättrar sig vad det lider.

Har jag vaknat på fel sida idag? Kanske. Vilken sida det än var, så var det i alla fall på en madrass på Lilla Larssons golv.

En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.