Fast det var läskigt, helt klart. I staden Liepaja fanns under Sovjeteran över 40.000 extra invånare i form av soldater och deras familjer.
Nu är de borta, och efter sig har de lämnat en spöklik stadsdel som är helt enorm. Vi körde gata upp och gata ner och såg nästan bara tomma hus. Långa längor med tusentals lägenheter, där några få var bebodda, men de flesta var tomma.
Jag försökte ta lite bilder, men med en mobilkamera på skumpande vägar (och då menar jag SKUMPANDE) blir det bara skit. Så jag har lånat bilden intill från Flickr.
De gyllene kupolerna som skymtar i bakgrunden är en jättekyrka, som Sovjetarmén använde som sporthall.
Need I say more?
Hoppas inte det, för nu är det mitt i natten, och jag är trött efter en mycket trevlig middag med två lettiska TV-stjärnor. Mer om detta imorgon. För då ska jag försöka hinna skriva lite mer, även om det kanske inte blir så lett.
Nä, den var dålig. Men jag kunde inte låta bli. Det kan ju vara ganska balt med en ordvits ibland.
Eh.
Jag ska nog lägga mig nu.
