Jag lade ut en enkätfråga här på bloggen för ett litet tag sedan. Igår var jag tvungen att plocka bort den, för att scriptet som visade enkäten krockade med ett script för en annons. Och så kan man ju inte ha det. 

Anyhow, här kommer utfallet av min högst ovetenskapliga undersökning: 

Jag blev lite förvånad, faktiskt. Min gut feeling, som jag hade tänkt belägga genom denna lilla undersökning, var nämligen att folk i allmänhet aldrig köper kokböcker åt sig själv. Inte ens läsare av denna blogg, som kanske kan tänkas vara en gnutta mer matintresserade än genomsnittet. 

Endast tio procent av respondenterna svarade “aldrig” på frågan, och jag trodde det skulle varit fler. Å andra sidan var det en tredjedel som svarade att man inte köpt någon kokbok åt sig själv under det senaste året, och det är ju rätt många. Å tredje sidan så är det faktiskt hela 17 procent som svarat att man köpt en kokbok åt sig själv den senaste månaden, och det tycker jag är mycket förvånande. Visserligen har det varit bokmässa, och visserligen är vi mitt i värsta boksläppsperioden. Men ändå. 

Jag kanske hade fel.

Ok, första avsnittet av Matakuten är slut. Och jag är lite irriterad. Främst på Melker och Carola. Jag menar, vilken planet kommer de ifrån? Tror man att någon står och gör hamburgare till hundratals skolelever för hand? Tror man att en hundratals skolelever kan skjuta upp sin lunchrast för att man inte är riktigt nöjd med köttfärssåsen?

Det är givetvis skitbra att någon tar itu med skolmaten. Det behövs. Absolut. Men nu blir det ju helt fel!

Hur ska man kunna få till någon förändring om man väljer konfrontation? Om allt handlar om att tillfredsställa en stjärnkocks sårade ego. 

Däremot tycker jag att Paul Svensson har ett mer sansat tillvägagångssätt. Han är lite mer dilpomatisk, och har en väldigt bra poäng när han konstaterar att det bara är att gå ut på skolgården och fråga vad kunderna vill ha.