Nja, jag vet inte

Ok, första avsnittet av Matakuten är slut. Och jag är lite irriterad. Främst på Melker och Carola. Jag menar, vilken planet kommer de ifrån? Tror man att någon står och gör hamburgare till hundratals skolelever för hand? Tror man att en hundratals skolelever kan skjuta upp sin lunchrast för att man inte är riktigt nöjd med köttfärssåsen?

Det är givetvis skitbra att någon tar itu med skolmaten. Det behövs. Absolut. Men nu blir det ju helt fel!

Hur ska man kunna få till någon förändring om man väljer konfrontation? Om allt handlar om att tillfredsställa en stjärnkocks sårade ego. 

Däremot tycker jag att Paul Svensson har ett mer sansat tillvägagångssätt. Han är lite mer dilpomatisk, och har en väldigt bra poäng när han konstaterar att det bara är att gå ut på skolgården och fråga vad kunderna vill ha.

7 thoughts on “Nja, jag vet inte”

  1. Är det verkligen så att “skolmaten är i uselt skick rent allmänt…”.

    Har ett flertal vänner och släktingar som jobbar i skolvärlden och faktum är att de allra flesta tycker att maten i skolan är bra. Det var länge sen jag gick i skolan så jag vet inte men ibland får jag en känsla av att mediadrevet har lyckats göra skomatens uselhelt till helig sanning trots att verkligheten antagligen är mkt mer nyanserad än så….

    Ngn som regelbundet äter i skolan kanske dela med sig av sina erfarenheter?

  2. Där har du nästa grej, Martin: Det varierar enormt, och du och jag har ju ätit mycket skolmat i en kommun som faktiskt prisats för den goda kvaliteten. Fast innan jag började i gymnasiet gick jag på en skola där maten var sällsynt usel, på en nivå som fortfarande kan ge mig mardrömmar, såhär 25 år senare.

    Här i huset har vi ju två grabbar och en mamma som äter regelbundet i skolan, och även om killarna klagar en del, så är min bild ändå att det inte alls är så dåligt.

  3. Precis.
    Mina varningsklockor ringer dock för fullt när media och alla förståsigpåare samfällt går ut och säger att skolmaten generellt är bedrövlig. Kan det verkligen stämma? Kan det vara tvärtom? Kanske är skolmaten generellt ok men att det finns skrämmande undantag? Inte vet jag….

    Jag har hört talas om din ös hemska skolmat. Inte kul.
    Kommer även ihåg den första dan första klass när jag åt i skolmatsalen – det serverades köttsoppa. Jag hade aldrig sett köttsoppa förut, än mindre smakat. Jag gillade det inte men var tvungen att äta upp. Till slut satt jag ensam kvar i den stora matsalen när alla mina kompisar var ute och lekte. Fröken M stod och vaktade över mig så att jag verkligen åt upp allt. Ännu denna dag har jag ett inre motstånd mot köttsoppa. Inte för att jag inte gillar smaken men matsalsincidenten lämnade en bittert minne. Det kanske går bättre efter lite terapi….

  4. När vi snackar om maten i skolköken är det främst bristen på engagemang/utbildning som skapar den dåliga bilden av skolmat som belystes i programmet “Matakuten”

    Det är säkert väldigt illa ställt med matens kvalité på många platser i landet, kanske ännu värre än vad som visades i programmen.

    Halmstad, där jag har mina bopålar har satt igång en utredning som politikerna vill ska leda till en centralisering av all mathantering i kommunen.

    I kommunen finns idag ett relativt stort antal mindre tillagningskök med väldigt duktiga kockar/kokerskor som verkligen brinner för sitt jobb. I dessa kök, som innefattar förskolor och tre stycken skolor tillagas maten från grunden på färska råvaror (så långt det är möjligt)
    Köken är moderna, godkända enligt de nya EU-direktiven och fungerar alldeles förträffligt.
    Alla dessa kök vill kommunledningen lägga ner och bygga om till mottagningskök.

    De befintliga enheterna skall byggas till, evt. skall det byggas nya matfabriker. I dessa enheter skall det sen produceras mat från hel/halvfabrikat, maten kyls ner och transporteras sen till kommunens alla mottagningskök, för att där åter värmas upp.

    Mottagningskökens huvudsakliga uppgift blir, uppvärmning, koka potatis, pasta,ris och göra sallad.

    Alla kompetens som finns i de mindre köken lär försvinna ganska snabbt, för vilken kock/kokerska med bra utbildning, stort intresse av mat och som framför allt vill servera barnen en god och näringsrik måltid, vill stanna kvar och värma halvfabrikat. Inte de med självaktning i alla fall.

    Halmstad som jag ofta sett som en förebild när det gäller omtanken om sina medborgare, gör nu precis tvärt emot vad alla experter förespråkar.

    Halmstad är på väg tillbaka.

    Låt oss för Guds skull hoppas att politikerna tar intryck av den massiva kritik de fått från föräldrar, barn och sina anställda och drar tillbka planerna.

    Det finns en ganska nystartad blogg om Halmstad och deras matpolitik på: http://bloggaommat.blogspot.com/

    Skriv gärna där med om ni har lust.

    Tack för ordet och mina komplimanger till en bra bloggsida.

    Med vänlig hälsning…..Mamma till 3

    Mamma till tres senaste bloggpost..

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *