Ikväll blir det party i Danmark, kan jag avslöja. Idag är det nämligen J-dag, eller Snefald, som vissa kallar det. 

Det innebär att Tuborg lanserar årets upplaga av Julebryg. Förr om åren inföll J-dag den andra onsdagen i november, men av omsorg om landets BNP flyttades den 1999 till fredag. Polis och sjukvård är rustade till tänderna, eftersom alla vet att det blir ett sabla röj – med allt vad det innebär.

20.59 faller täckelset, och om man går in på Tuborgs kampanjsida, kan man se exakt hur lång tid det är kvar: 

Många, många håller koll på detta i vårt västra grannland. Allt från gymnasieungdomar och en bra bit upp i åldrarna.

Ibland pratas det i Sverige lite avundsjukt om danskarnas fördomsfria inställning till alkohol, men jag är inte så säker på att jag är direkt avundsjuk. J-dag är bara ett av de tillfällen då alkoholen ställer till oreda i det danska samhället. Traditionell julefrokost kan vara ännu värre, och brukar varje år resultera i anmälningar om både misshandel och våldtäkt. 

Nu låter jag som en riktig moralkäring. Det kanske jag är, men jag har ju egna barn som börjar närma sig en känslig ålder. Och jag hoppas att de slipper en del som jag varit med om. 

Bonusinformation: På danska uttalas bokstaven J inte alls som på svenska. Danskarna kallar den för “jod” – fast med det danska uttalet, där d:et på slutet blir så mjukt att det försvinner i en litet väsande läspljud.

Mats-Eric Nilsson har tilldelats Allt om Mats Stora Matpris 2008. 

Jag säger grattis!

…och erkänner samtidigt att jag bara kommit halvvägs i boken, trots att jag tycker den är grymt intressant. Jag är dock inte helt okritisk till boken (även om jag som sagt bara kommit halvvägs). Det är svårt att hitta direkta sakfel, men Mats-Eric Nilsson är mer journalist än författare. Han vet hur man ska vinkla en story, och i sin bok lyckas han måla upp en bild som faktiskt är mer förfärande än verkligheten. 

Det gör mig kluven, för jag gillar inte att folk skräms upp i i onödan. 

Samtidigt råder det ingen diskussion om att Den Hemlige Kocken sparkat liv i en viktig debatt, och att denna debatt givit mycket konkreta resultat. Det rensas hejvilt bland onödiga kemikalier och tillsatser på svenska livsmedelsföretag, och det är grymt bra. Jag gör vågen, och inser samtidigt att Mats-Erics journalistiska hantverk – som kanske skrämt upp många i onödan – är den enskilt viktigaste förklaringen till att exempelvis Dafgårds ändrat nästan vartenda recept till sina färdigrätter. Artificiellt trams slängs ut och naturliga ingredienser ersätter. 

Det är precis det vi alla längtar efter. 

Så än en gång: Grattis Mats-Eric!

Och vad är det som kan göra mig RIKTIGT sur, då? 

Eniro, såklart. 

Jag ska inte dra hela min infekterade bakgrundshistoria, den kan du läsa här. Men nu visar det sig att mitt beslut fått andra obehagliga följder. Jag försöker få ut mitt lösenord till Högskolan Västs kursverktyg, men fastnar i portgången och tvingas kontakta helpdesk. 

“Dä ä la inga pröbläm”, säger snälla Ronny från helpdesk, som faktiskt gör sig mödan att besvara mitt mejl med ett telefonsamtal. 

“Ja bähööver bara ett mobiilnömmer. Så kan ja värriffiera dä på Änniro heär.”

Jag ger honom mitt mobiilnömmer. 

“Männ… dä finns jönte heär på Änniro.”

Och jag fattar direkt varför. De har ju raderat mig eftersom jag vägrar betala 595 spänn plus moms för att finnas med på deras fula sajt.

Dumma, dumma Änniro. 

Tur att Ronny är snäll:

“Ja kan schäcka’t mä breäv istallet, umm dä går bra? Dåhalu’t mä pösten i möra.”