Salt har utvecklats till värsta kulturbloggen på senare tid. Bara en massa konserter och grejer. Och nu blir det ett boktips.
Min kulturellt allsidiga lillasyster hafver nämligen gjort författardebut.
Clownozzy har blivit Poetozzy. Det är coolt. Jag är storebror till poeten, och nu ska jag bara bestämma hur många böcker jag ska köpa.
Det finns dock en sak jag oroar mig lite för. Kommer hon att byta frisyr nu? I så fall kan ordet kulturchock få en helt ny innebörd.
Überpoeten Bruno K. Öijer.
Jag har blivit utmanad. Det är inte första gången. Men det handlar om… just det: första gången.
Here goes:
Första gången jag …
1. … åt tacos var jag inte vaken nog att inse att detta var första gången jag åt tacos. Jag vet inte, helt enkelt. Däremot vet jag att vi bjöd på tacobuffé på mitt 25-årskalas, och att två av gästerna på samma kalas var magsjuka, vilket de berättade när de precis kommit in genom dörren. “Men vi ville så gärna komma”, tillade de, och gick in och satte sig vid bordet. Efter nån timma, reste de sig och sa: “Eh, vi måste nog gå nu, vi mår inte riktigt bra.” Det är inte alla som fått ett virus i present!
2. … körde bil lade jag in växeln och körde iväg. Inga problem. Detta beror förstås på att jag vid detta laget hade kört epa-traktor i ett par år… (Första gången jag körde epa, dundrade jag däremot rakt ut i en hög med sprängsten.)
3. … sov i tält var jag förmodligen en mycket liten människovalp, på semester med sin mor och far.
4. … drack alkohol var jag tretton år och hade samlat ihop en halv flaska hemkörd sherry, genom att mjölka en liten skvätt från var och en av de tolv flaskorna i morsans matkällare.
5. … fick ett jobb var det min mammas jobb. Hon var tidningsbud och lät mig ta över på sommaren. Jag gick upp halv fyra, körde moped de tolv kilometrarna till Ellös, delade ut tidningarna, varpå jag åkte hem och lyssnade på Leif Loket Olsson i Radio Göteborg innan jag gick och lade mig igen.
6. … stod på en scen var nog i en pjäs som jag själv skrivit. Den skulle klassen spela upp på avslutningen och handlade om en klass på skolresa, har jag för mig.
7. … svimmade hade jag precis fått en tumme uppkörd i röven av min husläkare. Jag tror hon skulle känna på prostatan, och faktum är att jag blir lite sladdrig i armarna bara av att tänka på det. Det är enda gången i mitt liv jag svimmat, vad jag vet. Nej, jag har inte bytt husläkare efter denna incident. Men det kanske jag borde…
8. … svarade på en fånig enkät var jag nog inte medveten om att jag gjorde just det. Men om vi ska fokusera lite på ordet fånig, så har jag en stark känsla av att första gången kan ha varit vid mönstringen. Det är en mycket fånig tillställning.
Var ska jag börja?
Jag vet inte.
Så jag gör så här: du som vill läsa om Peter Barlachs fabulösa gig igår kväll, på Regionteatern i Uddevalla, kan läsa mer om det genom att följa någon av länkarna nedan. Det blir bara löjligt om jag ska upprepa alla superlativer, jag nöjer mig med att säga att Peter ägde Uddevalla igår kväll. Mer fakta om detta finner du här:
Det jag tänkte rapportera om är snarare det som hände efter spelningen. Planen var att smyga in bakvägen på Stadsteatern med hjälp av vår man på insidan, a. k. a. Filmstjärnan. Men så blev inte fallet, istället hamnade vi i Peter Barlachs rum på Hotell Park Aveny.
Nu så här i efterhand ser jag att det var tur att jag inte visste vem som lirade i Stadsteaterns Foajébar, för det var nämligen hypercoola Hellsongs, bandet som gör loungemusik av gamla heavy metal-dängor.
Hade jag vetat det, hade jag nog lobbat för ursprungsplanen. Men nu hampade det sig istället så att vi blev kvar i Peters rum. Det var både kul, trevligt och inspirerande, och det kändes inte så lite trist att behöva masa sig iväg till halv två-bussen hem till byn.
Kvällen bjöd dock på snaskigt off the record-skvaller, diskussioner om kloakhål… förlåt, bloggandets funktion i tillvaron, diabetesfoder för hundar, The Clash, Foo Fighters, Blossa 08 från två av Peters fans från Töreboda och en massa annat trevligt.
Hellsongs får vi ta en annan gång.