• Betala räkningar
• Förse grabbarna med bussbiljetter för hemresa från stan
• Lämpa av Lilla Larsson hos Gubben Gran
• Lämpa av IT-mamman och sönerna på Ikea
• Reklamera trasig cymbal-pad till årets julklapp hos Media Markt
• Hämta IT-mamman och sönerna på Ikea
• Lämpa av sönerna utanför bion, där Faster väntar
• Lämna Magics kaputta dator på lagning
• Åka hem
• Pusta ut

Australia är faktiskt en riktigt bra film. DN ger betyget två, men jag skulle nog kunna tänka mig att ge en fyra. Ingen stark fyra, men ändå. Det är ett storslaget epos med vackert bildspråk och en gripande story. Mycket spänning, romantik och en gnutta humor på toppen – vad mer kan man önska sig?

Visst är det en smula smetigt, och visst sparkas det in en och annan vidöppen dörr. Och visst luktar det Hollywood lång väg, men jag är fortfarande spänd i hela kroppen när jag går ut ur biografen. Två timmar och fyrtiofem minuter har sprungit förbi utan att jag en enda gång undrat hur långt det var kvar av filmen. Det anser jag vara ett ganska bra betyg. 

Filmen var helt klart värd åttiofem spänn. Det är billigt för nästan tre timmars underhållning. Och ett utmärkt sätt att runda av sin bröllopsdag. 

Eller vad säger du, älskling?

Jag står böjd över min dator i det mörka (läs: julmysiga) köket och fnissar åt ett blogginlägg på en helt annan blogg. Jag tänker inte länka, och ni kommer strax att förstå varför: 

“Det kan vara lite bloggljug”, säger IT-mamman som kikar över min axel, medan vi ler åt de osannolika händelserna som bloggaren ifråga råkat ut för. 

“Bloggljug?”, undrar jag lite förbluffat. Jag har aldrig hört denna innovativa term, men fattar förstås omedelbart vad som åsyftas. Ett litet förstärkande av sanningen, undanhållande av vissa detaljer som försvagar historiens mustighet eller andra åtgärder som helt enkelt ger extra färg åt en historia. 

Välkänt knep, som utnyttjats i årtusenden. Gammalt trick, nytt ord. 

Och själv har jag förstås aaaaaldrig begagnat mig av denna metod. Aaaaaldrig nååååånsin. Nästan inte, i alla fall.