Nytt från Västfronten del 1: underhållning

Vart åker man för att få lite koll på vad som är på gång i matvärlden? Vad som är nästa stora grej? Det beror på vem man frågar, men många skulle säkert svara New York, Tokyo, Seoul eller kanske London. Eller den amerikanska västkusten och framförallt Kalifornien med området runt San Francisco där många nya innovationer ser dagens ljus. 

Om man är lite kluven som jag, och jobbar med ena benet i techbranschen och det andra i matbranschen, så blir valet självklart. Så nu sitter jag på San Franciscos flygplats och väntar på planet till Köpenhamn medan jag försöker samla mina intryck efter en vecka i Kalifornien. Har jag hittat nästa stora grej? Har jag klurat ut vad som är på gång? Svaret blir, som så ofta: ja och nej. 

Det finns trender som är jättestarka och -tydliga, och jag tänkte ägna det här inlägget åt en sådan trend. Sedan blir det några inlägg till, om andra saker, så kika gärna in igen de närmsta dagarna!

I mina ögon handlar den starkaste trenden om hur underhållningsindustrin äter sig allt längre in i skafferiet. Överallt i amerikanska butiker ser man i skrivande stund Wednesday Addams, huvudkaraktär i serien Wednesday där andra halvan av säsong två hade premiär nyligen. Wednesdays anlete finns på många olika produkter, bland annat i en takeover av Kellogg’s cornflakes-paket. 

En annan populär serie är Stranger Things, och här hittar vi ännu ett exempel på den här trenden i form av ett nära samarbete mellan Gatorade och Netflix, som producerar även denna serie. Stranger Things utspelar sig i ett 80-tals-universum och Gatorade har därför spolat tillbaka till 1987 och återlanserat den gamla smaken Citrus Cooler som en del av partnerskapet. Samarbetet innehåller mig veterligen inga produktplaceringar i själva serien, men i butiker som Target, Wahlgreens och Acme Market kan man exempelvis hitta vattenflaskor med Gatorade-logotype och en liten namnetikett med texten Property of Eleven. En referens till en av seriens mest populära karaktärer som går under just namnet Eleven. 

Det finns flera exempel på den här trenden, och listan skulle kunna bli lång, särskilt om man besöker USA i halloween-tider… 

Underhållningsbolag i samarbete med livsmedelsbolag är inte nytt, det har pågått länge och på senare tid har vi sett några specifika fenomen som illustrerar den här trenden väldigt tydligt: världens största dryckesbolag AB InBev signerade nyligen ett avtal med Netflix som innebär att öljätten kan använda streamingtjänstens utbud för att bygga sina varumärken, till exempel genom titel-integrationer, paketeringar och promotions, men även produktplaceringar i Netflix innehåll.

Nyligen hade även serien House of Guinness premiär på Netflix, men det är faktiskt INTE ett exempel på den här trenden. Guinness ägs av ett annat bolag, Diageo, och efter vad jag förstått var koncernen inte involverad. Däremot kom serien till efter en idé från Ivana Lovell, en ättling till familjen Guinness. 

Så ser fjortisens matvardag ut

Titta, han snackar! Om du till äventyrs råkat hittat hit – och kanske till och med varit här förr – så kan du lägg märke till att den här bloggen legat i djup sömn en lång period. Det beror på en massa saker, men nu senast en väldigt fjantig teknisk detalj som tog mig lång tid att trassla ut.

Nu är detaljen uttrasslad, och jag funderar en hel del på hur jag ska använda det här utrymmet. Om jag ens ska använda det – jag vet inte. Vi får se.

Hursomhelst så lästa jag en väldigt intressant sak nu på morgonen, och den ville jag dela med mig av: Livsmedelsverkets undersökning om hur mat ser ut, genom en fjortonårings ögon. Väldigt intressant – och en rimlig anledning att putta igång den här gamla bloggen igen.

Jag kanske återkommer snart! Vi får se.

Mat- och sovklockan – 4 realz

Allt började med att jag läste månadens utgåva av Kevin Roses nyhetsbrev The Journal.

Kevin Rose är en amerikansk IT-entreprenör som grundat flera framgångsrika tjänster, den mest kände är antagligen Digg, som jag fortfarande använder en del även om den kanske passerat sin storhetstid. I nyhetsbrevet skrev Kevin att han börjat testa något som kallas Circadian Time Feeding.

Allt handlar om att kroppen har inbyggda klockor. Klockor som funnits sedan urminnes tider och ärvts ned genom generationer. I huvudsak verkar klockorna styras av dagsljuset, enligt forskningen.  Klockorna styr när det egentligen är mest lämpligt att göra olika saker, som att äta, sova, träna – eller utföra cellgiftsbehandling mot cancer. Som Skalmans mat- och sovklocka, fast på riktigt.

Utan att ändra sitt näringsintag hade Kevin Rose gått ned nästan 4 kg på en månad, och det lät såklart intressant för en lagom (!) tjock man i sina bästa år. Så jag började googla.

Circadian clock

Jag hamnade först på My Circadian Clock, ett forskningsprojekt som bland annat bygger på att användare över hela världen laddar ner en app och registrerar sina mat- och sovvanor. Forskarna får data till sin forskning, och användarna får intressant och relevant information om hur deras vanor ser ut i relation till kroppens inbyggda klockor. Superintressant, men när jag insåg att projektet byggde på att man fotograferar varenda sak man äter – inte bara hela måltiden, utan varje del – så kändes det lite för jobbigt.

Så jag googlade vidare. Och hittade den här superintressanta dokumentären från BBC. 49 minuter av superintressant kunskap om hur vi borde låta klockorna styra våra liv. I dokumentären berättar världsledande forskare om hur man uppnått mängder av olika banbrytande resultat genom att undersöka när på dygnet man bör göra olika saker.

Matvanorna var det som gjorde mig mest intresserad, delvis därför att jag nyligen gjort min första blodanalys hos Werlabs. Resultaten visade inget alarmerande, bara en liten varningssignal: mitt blodsocker var lite för högt. En tidig varningssignal om risker för diabetes och annat, som fick mig att fundera lite. En av forskarna i BBC-dokumentären pratade om just detta: om hur vi ändrat vår livsstil, spridit ut ätandet över en större del av dyget och förskjutit större delen av vårt ätande till senare delen av dagen och kvällen. Enligt forskningen är våra kroppar dåliga på att hantera detta. Förr i tiden åt man ofta en betydligt rejälare frukost, för att sedan äta mindre till lunch och bara något litet på kvällen. Man åt också under en kortare del av dygnet, kanske med bara 10 timmar mellan första och sista målet. Forskningsresultaten tycks visa att detta leder till bättre hälsa – bland annat i form av lägre blodsocker.

Ett annat av alla de intressanta forskningsresultaten som omnämns i dokumentären, handlar om cellgiftsbehandling av cancersjuka. Genom att genomföra behandlingarna vid de tidpunkter på dygnet då kroppen är mest mottaglig, har man fått kraftigt förbättrat utfall, samtidigt som patienten inte alls mår lika dåligt av behandlingen.

Bättre resultat av träning, bättre inlärning i skolan, bättre sömn, bättre liv för dementa, bättre sexliv – det finns till och med tider på dygnet då det är mer eller mindre givande att dricka alkohol.

Ni fattar själva. Det här kommer att bli nästa stora grej 🙂

Nu vill du förstås veta allt om detta, precis som jag. Börja med att titta på dokumentären, sen kan du kolla om du hittar några intressanta saker här.

 

En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.