Allt började med att jag läste månadens utgåva av Kevin Roses nyhetsbrev The Journal.

Kevin Rose är en amerikansk IT-entreprenör som grundat flera framgångsrika tjänster, den mest kände är antagligen Digg, som jag fortfarande använder en del även om den kanske passerat sin storhetstid. I nyhetsbrevet skrev Kevin att han börjat testa något som kallas Circadian Time Feeding.

Allt handlar om att kroppen har inbyggda klockor. Klockor som funnits sedan urminnes tider och ärvts ned genom generationer. I huvudsak verkar klockorna styras av dagsljuset, enligt forskningen.  Klockorna styr när det egentligen är mest lämpligt att göra olika saker, som att äta, sova, träna – eller utföra cellgiftsbehandling mot cancer. Som Skalmans mat- och sovklocka, fast på riktigt.

Utan att ändra sitt näringsintag hade Kevin Rose gått ned nästan 4 kg på en månad, och det lät såklart intressant för en lagom (!) tjock man i sina bästa år. Så jag började googla.

Circadian clock

Jag hamnade först på My Circadian Clock, ett forskningsprojekt som bland annat bygger på att användare över hela världen laddar ner en app och registrerar sina mat- och sovvanor. Forskarna får data till sin forskning, och användarna får intressant och relevant information om hur deras vanor ser ut i relation till kroppens inbyggda klockor. Superintressant, men när jag insåg att projektet byggde på att man fotograferar varenda sak man äter – inte bara hela måltiden, utan varje del – så kändes det lite för jobbigt.

Så jag googlade vidare. Och hittade den här superintressanta dokumentären från BBC. 49 minuter av superintressant kunskap om hur vi borde låta klockorna styra våra liv. I dokumentären berättar världsledande forskare om hur man uppnått mängder av olika banbrytande resultat genom att undersöka när på dygnet man bör göra olika saker.

Matvanorna var det som gjorde mig mest intresserad, delvis därför att jag nyligen gjort min första blodanalys hos Werlabs. Resultaten visade inget alarmerande, bara en liten varningssignal: mitt blodsocker var lite för högt. En tidig varningssignal om risker för diabetes och annat, som fick mig att fundera lite. En av forskarna i BBC-dokumentären pratade om just detta: om hur vi ändrat vår livsstil, spridit ut ätandet över en större del av dyget och förskjutit större delen av vårt ätande till senare delen av dagen och kvällen. Enligt forskningen är våra kroppar dåliga på att hantera detta. Förr i tiden åt man ofta en betydligt rejälare frukost, för att sedan äta mindre till lunch och bara något litet på kvällen. Man åt också under en kortare del av dygnet, kanske med bara 10 timmar mellan första och sista målet. Forskningsresultaten tycks visa att detta leder till bättre hälsa – bland annat i form av lägre blodsocker.

Ett annat av alla de intressanta forskningsresultaten som omnämns i dokumentären, handlar om cellgiftsbehandling av cancersjuka. Genom att genomföra behandlingarna vid de tidpunkter på dygnet då kroppen är mest mottaglig, har man fått kraftigt förbättrat utfall, samtidigt som patienten inte alls mår lika dåligt av behandlingen.

Bättre resultat av träning, bättre inlärning i skolan, bättre sömn, bättre liv för dementa, bättre sexliv – det finns till och med tider på dygnet då det är mer eller mindre givande att dricka alkohol.

Ni fattar själva. Det här kommer att bli nästa stora grej 🙂

Nu vill du förstås veta allt om detta, precis som jag. Börja med att titta på dokumentären, sen kan du kolla om du hittar några intressanta saker här.