Läser på lantbrukstidningen ATL:s sajt att den svenska grenen av organisationen LDM har blivit med blogg.
Det där har man ju hört förr, från diverse organisationer och företag, så det är inte utan skepsis jag surfar in på nämnda blogg för att ta en titt. Och hittar en blogg som faktiskt är värd namnet. Full av åsikter, rätt flitigt uppdaterad och varierat innehåll.
Som till exempel den här informativa videon om hur man sprider gödsel:
Läser i Dagens Industri att Konditori Vetekatten i Stockholm idag räknar med att servera 12.000 semlor. Och att de inte räknar med att tjäna särskilt mycket på det.
Life is a bitch sometimes.
Själv vet jag inte om jag kommer att lyckas få fatt i någon semla idag, trots att det är självaste Fettisdagen. Men jag kan leva med det. Jag har faktiskt käkat en redan i år, och det kan till nöds räcka.
Men för att liksom gnida in det feta i denna tisdag lite extra, så avslutar jag med ännu ett förbluffande semmelfaktum: svenskarna beräknas i år sätta i sig fem miljoner semlor. Häpnadsväckande.
Bilden är lånad (med vederbörligt tillstånd) från Lisa på Taffel.
Det är inte första gången jag berör detta ämne, och det lär inte bli den sista heller. Men nu har det hänt igen: ännu en gammal myt, stadigt byggd i armerad betong, rasar plötsligt. Nu handlar det om vitaminer.
Tillhör du dem som, liksom jag, periodvis i livet överdoserat på vitamin C i tron att det skulle förebygga eller rentav bota förkylning – och med stigande irritation märkt att det inte hjälpt ett skit?
Det är inte så konstigt. Nu kommer en studie, en rejäl sådan, som slår fast att det kanske inte alls är C-vitaminer som behövs.
Det ska vara D-vitaminer.
D som i David. Glöm nu inte det. Själv har jag två krassliga barn som kanske skulle mått bra av en rejäl dos. Fast nu är det ju för sent, dårå.