Nu fick jag precis ett pressmeddelande. Visserligen från EFF, en lobbyorganisation för norsk fiskexport – men ändå. De fakta som EFF pekar på är svåra att säga emot: Svenska Miljöstyrningsrådet ger grönt ljus för norsk arktisk torsk från Barents Hav, och det beslutet grundas på undersökningar från oberoende forskningsinstitutet Chatham House i London – som i sin tur baserar sin undersökning på kriterier som ställts upp av FAO.
Jorå, så att…
Du har fel, farbror Melker.
Nyårsafton ligger en bra bit bakom oss nu, men jag tänkte ändå haka på Lisas idé med några gröna matlöften.
Så vad ska man då lova? Helst saker som man kan hålla, förstås. Klimatfrågan känns mest angelägen, därför blir det så här:
Fler grejer kan jag inte komma på just nu. Tycker nog att vi har fått in detta i medvetandet rätt bra, och har numera till och med en särskild påse där vi slänger gamla batterier. Jag har också investerat i tre batteriladdare och ett stort antal laddningsbara batterier, vilket tyvärr fungerar sådär halvbra. Men jag framhärdar. Vi har slängt ut oljepannan och försöker elda så mycket vi kan med ved, kör nästan bara med den gasdrivna V70:n och min egen diet på dagarna består till mycket stor del av rester.
Tyvärr tror jag att jag kommer stöta på motstånd på punkterna 1 (hur ska vi då få i oss några vitaminer?), 2 (men det är ju bara Royal Gala som är goda!) och 4 (say no more). Men med argumentet om miljön kan det faktiskt gå lite lättare. Har inte tänkt på det innan, men det är faktiskt inte dumt alls!
Mästerkocken och storkrögaren Melker Andersson har beslutat sig för att kicka ut torsken från menyn. Anledningen är att den är hotad.
Men det är ju inte riktigt rätt. Frågan är betydligt mer komplex än så, och Melkers beslut luktar mest politisk korrekthet. Flera viktiga torskbestånd är hotade, men långt ifrån alla.
En mer sansad väg att gå vore att öppet redovisa varifrån man hämtat den torsk som serveras, och kanske också hjälpa till med den pedagogiska utmaningen att förklara för gästerna att all torsk inte är utrotningshotad.
Det finns förstås en risk att beslutet grundar sig på en helt annan faktor, nämligen att gästerna dissar torsken. Fullt möjligt, och i så fall handlar det om ett beslut på rent kommersiella grunder. Det har jag full respekt för, men i så fall är det väl inte mer än rätt att förklara att det är så det ligger till?
Den här typen av beslut drabbar tyvärr en redan hårt utsatt grupp: de yrkesfiskare som försöker hålla sig på rätt sida av lagen, och som kör med öppna kort.
Leif Mannerström serverar endast torsk från mycket stabila bestånd vid Island, Nordnorge och i Ishavet på sin krog Sjömagasinet. En modell som fler borde ta efter. Sedan borde EU och nationella myndigheter som Fiskeriverket ta sig en rejäl funderare på hur man ska få ordning på den nuvarande situationen, där enorma mängder död torsk kastas tillbaka i havet helt i onödan, när yrkesfiskare i känsliga områden får upp den som bifångst vid annat fiske.