Idag är dagis stängt. Då är det tur att det finns mormödrar, när mammorna är i stora staden och lyssnar på föredrag, och papporna jobbar i högsta magsårstempo.

Till råga på allt infaller på lördag en av årets viktigaste happenings: ett jippo på killarnas skola, som enligt traditionen arrangeras av femteklasserna och deras föräldrar. Till dess ska det printas flygblad, tiggas lotterivinster, letas loppisobjekt och bakas. Bland annat.

Kanske inte verkar så oöverstigligt, men det finns en svårighet: jag är i Stockholm torsdag och fredag på GastroNord-mässan. Och imorgon onsdag har jag pressläggning på en tidning, samt kommunala musikskolans vårkonsert, som jag eller IT-mamman måste gå på, eftersom Legolas ska vara med och spela.

Bakningen har dock utgjort vårt stora problem, eftersom veckorna nu i april traditionsenligt är till bristningsgränsen fullknökade av viktiga aktiviteter. Men snälla mormor lovade att, tillsammans med sin medarbetare Lilla Larsson, fixa vår bakningskvot på 40 kanelbullar och tre mjuka kakor.

För ändamålet baxade hon med sig en hushållsassistent, och det bar sig inte bättre än att hon lyckades skära sig i tummen på ett av assistentens skärblad, så illa att blodet sprutade.

Så nu har hon åkt till Svägerskan och Gubben Gran för att bli reparerad.

Själv har jag precis fått en länge efterlängtad reservdel till min skrivare. Den måste monteras, så att jag kan printa ut de där flygbladen till Magics klass.

Måste dessutom knåpa ihop mitt dagliga nyhetsbrev till mina informationstörstande abonnenter, som håller mig och mina kollegor vid liv. Detta är som vanligt den viktigaste uppgiften, och allt det andra måste ske mellan raderna.

Och i eftermiddag är det seriepremiär för Legolas och hans kompisar i P99. Vi möter Romelanda på bortaplan.  Och när jag säger seriepremiär, menar jag verkligen det. De här killarna har nämligen aldrig spelat i en riktig serie förut.

Så ligger det till i residenset. Bara så ni vet. Och nu har jag inte tid med er längre, tyvärr – men det var kul att ni kom förbi!

🙂

Nu kan jag bjuda på ett bildbevis, courtesy of Lotten, på att jag faktiskt var i Eskilstuna i helgen. När jag såg hene kravla runt med kameran, på golvet framför Ockelbos avbytarbänk under finalen för Pojkar -93, kunde jag inte låta bli att vinka. Och för en gångs skull var min tajming rätt hyfsad. Lotten hade ingen aning om att jag satt på läktaren, utan upptäckte mig genom kamerasökaren. Mitt i bild, vid den vita pilen:

Vi var i stora hallen för att se finalen i Pojkar -94, vilken utspelades mellan de enda två lag som våra killar förlorat mot. I speakerbåset satt Lotten, och mitt under matchen var vi tvungna att hoppa in i en väntande buss för den vidriga hemresan.

Den är alltid hemsk, och denna gång avslutades den med att Magic blev så åksjuk att han kräktes. 100 meter från parkeringen, där vår bil stod och väntade.