Skulle gå ut för att hämta posten, när Biodlargrannen dök på mig som en hök.

“Du, vi står och pratar fjärrvärme här”, säger han med en nick mot sin fru.

No shit? Jag tror hela kvarteret pratar fjärrvärme, efter kuvertet som damp ned i brevlådan igår. Kommunala fjärrvärmebolaget har nu, efter år av rykten och snick-snack, fått tummen ur och visar sin stora nåd mot oss.

70 papp vill de ha. Visserligen står det 65.000 på ett ställe, men det var visst bara ett tryckfel. Eller 5.000 tryckfel, kanske. För några år sedan kostade förresten anslutningen 35.000. Sedan höjde de till 52.000, sen till 65.000 och nu alltså till 70 långsjalar jämnt.

Jag undrar, i mitt stilla sinne, om inte gubbarna på fjärrvärmebolaget tycker att kunder egentligen mest är till besvär.

Om man vill ha fjärrvärme ska man skriva under ett bindande avtal och skicka in inom två veckor. Men även om man klarar av att ta detta tämligen stora ekonomiska beslut inom den tämligen pyttelilla tidsfristen (med hjälp av den tämligen bristfälliga informationen), så behagar inte bolaget lämna någon garanti för att man levererar. Det gör man bara om tillräckligt många hoppar på tåget. Så det bindande avtalet är bara bindande för kunden.

Biodlargrannen eldar med olja, och har en skorsten som vittrar sönder med raketfart. Han är sugen på fjärrvärme, såklart. Själv är jag möjligen kanske lite intresserad, men inte till det priset och på de villkoren. Och medan Biodlargrannen och jag diskuterar energifrågor vid brevlådan, är det egentligen bara en tanke som snurrar i min skalle: Kan det vara han?

Knappast.

Men vem är det i så fall? Jag måste snart börja privatspana.