Den hette så.
Filmen.
Slutade just, gick på SVT 21.30 nu ikväll. Och den var faktiskt rätt bra!
Det intressanta i övrigt, och anledningen till att 80 procent av min familj (Lilla Larsson sussar förstås vid det laget) satt klistrad framför TV:n, var att filmen är inspelad i huset mitt emot vårt. Vi stod på balkongen och hörde hur de sjöng “Andersson och Pettersson, och Lundström och jag” – och nu såg vi det på TV.
Coolt.
Fick ett paket i posten idag. Det var från Rose-Marie Strömberg, kontorschef på Länsförsäkringars kontor här i byn.
Eftersom jag är förmånskund vill Rose-Marie ge mig något extra.
En grillbok! Kul.
Observera att jag inte var ironisk när jag skrev det där. Det är jag inte när jag skriver detta heller.
Min lilla pojke är inte så liten längre. Han mäter numera 173,5 cm, men i nya passet noteras hans längd till samma som mor och far – på centimetern! Enligt svensk polis är vi alla 174 cm alla tre.
Och i söndags for vi till sportaffärn för att köpa nya skor. Vi gick därifrån med ett par i storlek 46. Finfina joggingskor, och lite senare samma dag snörde pojkvaskern (han är bara tolv, faktiskt) på sig pjucken och drog på joggingtur. Själv var jag inte hemma, men enligt IT-mamman satte han av i racerfart och var hemma igen efter en kvart. Då hade han avverkat rundan som brukar kosta mig 25 minuter och flera dagars träningsvärk. (Jag har för övrigt konverterat till cykel numera. Permanent.)
Men nu tar jag en väldig omväg för att ta mig fram till ämnet: müsli. Både Magic och jag är rätt hängivna müslifans. Trots detta blev jag rätt förvånad när jag kom hem från fotbollsträningen igår kväll och fann honom i köket, tillverkades sin egen! Receptet hade han hittat i KP, fast han improviserade rätt friskt med ingredienserna.
Den blev ganska hårt rostad, men ack så god.
Jag ser en ljus framtid för min synnerligen välartade son. Och nu blev jag dessutom vääädligt hungrig. Jag tror det är müslitajm.