…står en utflykt till Herrljunga Cider, som byggt om sin fabrik och investerat en hel del pengar. Dessutom har de ju med viss framgång lanserat den söta svenska cidern i Kina, under varumärket Herrljunga Sparkling.
Och så blir det glögg, förstås. Herrljunga säljer en del glögg, men är också underleverantör till den näst största leverantören av glögg på Systembolaget, Tegnér Hermansson med varumärket Dufvenkrooks.
Nej, du som tror att det handlar om något med fibrer som är bra för magen kan sluta läsa. Såvida du inte samtidigt är lite lagom IT-nö(r)dig.
För nu handlar det om fiber som ligger i marken och skickar runt information med blixtens hastighet. Vi snackar bredband med en hastighet på 100 Mbit/s, triple play med telefon, TV och bredband i samma tåt. Och jag har gett mig katten på att vi ska fixa det i området där jag bor, trots att vi varken har någon bostadsrättsförening eller samfällighet, utan bara är ett gäng Svenne-villor.
Det har nu gått en månad sedan min första kontakt med Telia, och ännu har inget hänt.
Så idag när jag var på badhuset med Lilla Larsson (hennes dagis stängde tidigt, så vi tog en sväng dit) mötte jag en före detta och en nuvarande granne, som avslöjade att kommunen nu dragit igång fjärrvärmeprojektet i vårt område.
Detta betyder eld i r*ven, eftersom min fiberdröm skulle förenklas avsevärt om Telia kan finnas med och hiva ned några rör när fjärrvärmebolaget ändå håller på och gräver upp halva området.
Så jag fick återigen ringa trevliga Heléne i Karlstad, som i sin tur ska stöta på de personer som borde tagit kontakt med mig för länge sedan. Vi får se vad som händer, men nu känner jag mig en aning pessimistisk. Varför ska det ta sån tid? Kan det aldrig gå lite smidigt?
Jag minns faktiskt inte om jag riktigt deltog i Blog Action Day 2007. Men nu är det i alla fall dags igen, och årets ämne känns ruggigt angeläget.
Poverty.
Fattigdom.
Vad kan man skriva om det, utan att bli löjlig, pretentiös eller politiskt korrekt?
Jag vet inte.
Jag vet inte heller hur det är att vara fattig. För även om det funnits perioder i mitt liv då pengarna inte räckt till, så har jag aldrig varit fattig på riktigt. Jag har aldrig behövt förnedra mig för att få mat för dagen eller tak över huvudet.
Kan inte heller påstå att jag gjort tillräckligt för att bekämpa fattigdomen i världen.
Jag vill göra mer, och en metod som ligger helt i linje med mina principer är mikrofinansiering. Att låna ut pengar till småföretagare i tredje världen, och hjälpa dem att komma igång med en verksamhet som kan försörja dem, deras familjer och kanske till och med någon mer. Det är smart.
Jag har tidigare provat med Svenska Kyrkans U-fond, men det var lite för krångligt. Så nu ska jag testa en annan tjänst, som heter Kiva. Här kan man följa de projekt man lånar ut pengar till, och jag tänkte börja med 25 dollar till ett kollektiv i Kambodja som ska starta bageri.
Om du vill veta mer kan du läsa Mindpark-Joakims bloggpost här. Han har även en bunt länkar till andra som skrivit om Kiva.