Mats-Eric Nilsson har tilldelats Allt om Mats Stora Matpris 2008. 

Jag säger grattis!

…och erkänner samtidigt att jag bara kommit halvvägs i boken, trots att jag tycker den är grymt intressant. Jag är dock inte helt okritisk till boken (även om jag som sagt bara kommit halvvägs). Det är svårt att hitta direkta sakfel, men Mats-Eric Nilsson är mer journalist än författare. Han vet hur man ska vinkla en story, och i sin bok lyckas han måla upp en bild som faktiskt är mer förfärande än verkligheten. 

Det gör mig kluven, för jag gillar inte att folk skräms upp i i onödan. 

Samtidigt råder det ingen diskussion om att Den Hemlige Kocken sparkat liv i en viktig debatt, och att denna debatt givit mycket konkreta resultat. Det rensas hejvilt bland onödiga kemikalier och tillsatser på svenska livsmedelsföretag, och det är grymt bra. Jag gör vågen, och inser samtidigt att Mats-Erics journalistiska hantverk – som kanske skrämt upp många i onödan – är den enskilt viktigaste förklaringen till att exempelvis Dafgårds ändrat nästan vartenda recept till sina färdigrätter. Artificiellt trams slängs ut och naturliga ingredienser ersätter. 

Det är precis det vi alla längtar efter. 

Så än en gång: Grattis Mats-Eric!

Och vad är det som kan göra mig RIKTIGT sur, då? 

Eniro, såklart. 

Jag ska inte dra hela min infekterade bakgrundshistoria, den kan du läsa här. Men nu visar det sig att mitt beslut fått andra obehagliga följder. Jag försöker få ut mitt lösenord till Högskolan Västs kursverktyg, men fastnar i portgången och tvingas kontakta helpdesk. 

“Dä ä la inga pröbläm”, säger snälla Ronny från helpdesk, som faktiskt gör sig mödan att besvara mitt mejl med ett telefonsamtal. 

“Ja bähööver bara ett mobiilnömmer. Så kan ja värriffiera dä på Änniro heär.”

Jag ger honom mitt mobiilnömmer. 

“Männ… dä finns jönte heär på Änniro.”

Och jag fattar direkt varför. De har ju raderat mig eftersom jag vägrar betala 595 spänn plus moms för att finnas med på deras fula sajt.

Dumma, dumma Änniro. 

Tur att Ronny är snäll:

“Ja kan schäcka’t mä breäv istallet, umm dä går bra? Dåhalu’t mä pösten i möra.”