Category Archives: Uncategorized

Ahlgrens Husvagnar

Japp, då har jag provsmakat Ahlgrens Husvagnar. Och kan bara konstatera att min fisljumna inställning till husvagnen kvarstår.

Denna nya innovation från Leaf, som äger Ahlgrens, lär inte bli långlivad. Och det är nog inte meningen heller.

Smaken påstås vara hämtad från Fruxo, och den känns helt klart igen. Men Fruxosmaken med sin kemiska eftersmak funkar mycket bättre hos det vanliga gelégodiset. Husvagnarna är, liksom Ahlhgrens Bilar, skumgodis. Här förväntar man sig en mer klockren sötma.

Sen är det konsistensen. Husvagnarna är sega på ett hårdare sätt, mer som en riktigt gammal på se bilar kan vara.

På det hela taget blir det en besvikelse. Det funkar, men är inget att hämta megafonen för. Betyget blir två sommardäck och en pyspunka.

Johnny Rotten Butter – säljer som smör i solsken

Det här tycker jag är helt underbart. Och samtidigt lite skrämmande på nåt vis.

Johnny Rotten, före detta sångare och frontman i legendariska punkbandet Sex Pistols, har gjort comeback i mediabruset. Nu är han centralfigur i en reklamkampanj för smöret Country Life, och den satsningen har enligt tillverkaren Dairy Crest blivit en smärre succé.

Å ena sidan är det… kul, helt enkelt. Lite coryn, och reklamfilmen är riktigt bra.

Men samtidigt – för oss som växte upp sida vid sida med punken, och kände respekt för mycket av dess ideologiska fundament, så känns det liiite läskigt. Ännu en bastion som faller, liksom.

Här är i alla fall, filmen, döm själva!

Dagens handlingar

Jag har gjort två ovanliga saker idag.

Jag har veckohandlat på Willys på en lördag. Det kan du läsa lite mer om längre ner. Och här.

Dessutom har jag kompletterat det som jag inte fick med från Willys. I en flong ny Tempo-butik i den lilla byn intill med det roliga namnet som är både stort och högt. Det var kul, för killen som driver butiken har kämpat i en hopplös gammal lokal på andra sidan vägen i flera år, och tjafsat med kommunen om att få flytta hundra meter till den nya och mycjet bättre lokalen.

Kommunen har tagit larvigt lång tid på sig att behandla ärendet som förstås handlar om alla köpmäns mardröm: en detaljplan som inte tillåtit handel med livsmedel. Till slut brann hans gamla butik, och kommunen fick plötsligt fart.

Den nya butiken var jättefin. Kul!

Men det jag tänkte skriva om egentligen var ju Willys. Jag brukar inte handla där, trots att jag egentligen tycker det är en rätt bra butik. Det finns vissa brister i sortimentet och i logistiken som gör att jag föredrar Ica Kvantum.

En annan intressant iakttagelse som jag gjorde handlade om mitt eget beteende i butiken. Plötsligt blev jag otroligt medveten om vilka varor jag stoppade i vagnen. Av princip undviker jag så kallade fighting brands som Eldorado och Icas Euroshopper, när det inte gäller helt generiska produkter som till exempel pumptvål, plastfolie och annat där kvaliteten i princip saknar betydelse.

Och nu fann jag mig dessutom tänkandes en helt ny tanke. “Jag kan ju inte köpa Eldorado-dricka, folk kan ju tro jag är en snåljåp.” Ytterligare ett argument, men ett rätt besynnerligt sådant.

Allt slutade med att jag köpte Herrljunga Cider. Inte bara för att jag tycker att Sture och Johan Branmark, som äger företaget, är duktiga företagare och dessutom trevliga fugurer, utan även för att det faktiskt är cider.

Eldorados variant är något annat, nämligen pärondryck med ciderkaraktär. Det kände jag inte för idag.

Men nu vill jag veta: hur ser du på saken? Köper du den billigaste varan? Tycker du det är smart? Känner du dig som en snåljåp? Jag tycker detta är grymt intressant, så jag säger som Caroline: Snälla, snälla, snälla-a! Ge mig ett svar.

Please.