Försommaren har ju bekant kastat sig över oss med hull och hår. Gårdagens väderprognos i SVT utlovade högsommartemperatur här på Västkusten. 25 grader, en siffra som är lite svår att ta in så här års.

Ska detta föreställa aprilväder? I don’t think so. Isbjörnarna svettas nog som aldrig förr.

Men jag klagar såklart inte. Vädret är ju underbart. Och när vädret är underbart, måste alla bada.

Eller åtminstone grilla.

Och då vill Stellan såklart lägga sig i. Eller åtminstone komma med några tips. Och idag tänkte jag att vi skulle snacka sås. Man vill ju ofta ha det, om man lägger en god köttbit på grillen. Och det har även livsmedelsföretagen insett, och själv har jag blivit smått bombarderad med prover på nya såser. Det är uppenbarligen grejen i år, grillsås.

Heinz har till exempel hottat upp sin klassiska HP-sås med ett sortiment av tre BBQ-såser.  Jag har provat en, som heter Classic. Den har en söt smak med lite sting, ganska lik den klassiska HP-såsen men med en rejäl dos röksmak.

Personligen är jag inte så väldigt förtjust i den här typen av såser. Dom berör mig inte riktigt. Visst, den här är välgjord med tydliga smaker och ett uttalat syfte och mål. Gillar du HP-sås kan detta vara din grej.
Själv är jag, som sagt, tveksam. Inte minst på grund av att jag länge känt mig en aning tveksam till själva företeelsen rökarom. I motsats till många andra smakämnen och tillsatser, så är rökaromerna inte så där jätteväl kartlagda.

Heinz är dock inte ensamt om att komma med nya grillsåser. Lilla Stockholmsföretaget Biggans är alltid på hugget i den här kategorin, och tycks här ha hittat ett bra komplement till sina långkörare: böcklingpastejen och kryddsmöret.

Tidigare har Biggans gjort en “Årets Grillsås” tillsammans med Kocklandslaget. I år är Kocklandslaget inte längre med i bilden, och Årets Grillsås går under namnet Superb Bearnaise. Jag tycker inte den är direkt superb, snarare kvalmig i smaken på ett obekvämt sätt. Äldste sonen Magic är dock av en helt annan åsikt och har konsumerat större delen av burken på egen hand, med viss hjälp av IT-mamman.

Årets andra nyhet från Biggans är Grillmästarsåsen. Ett rätt genialiskt namn med en oblyg syftning på exempelvis hovmästarsås, och den här såsen är riktigt god med en söt och lagom smak av hickory smoke. Ok, här har vi rökaromen igen, den är svår att komma undan. Smakmässigt passar den bättre i Biggans majonnäs-sås, men jag är fortfarande en aning skeptisk till aromerna, som sagt. Vill dock ge Biggans en klapp på axeln för att man deklarerar tydligt vad såsen innehåller, medan Heinz nöjer sig med att kasta in den intetsägande termen “smakämnen/aromer” i sin ingrediensförteckning.

Bäst kommer sist, och nu kommer därför Thai Mahal. årets höjdare hittills enligt min mening – den här burken har jag nog konsumerat på egen hand, i stort sett.

Ingen annan som vill ha? Hur god kan den i så fall vara, undrar du. Och frågan är befogad. Jag tror faktiskt att min familj avskräckts lite av den skarpa gula fårgen. Dessutom har de ju samlats runt bean.

Själv är jag lite småkär i Thai Mahal, som smaksatts med curry och mango. Den är fruktig, kryddig och lagom söt. Kanske att man kunde vågat lite mer bett, men jag är egentligen jättenöjd.

Och som tur är, så har jag en hel flaska kvar av dyrgripen…