Category Archives: Stellan testar

Get real

Den rubriken kunde jag förstås inte låta bli, nu när det gäller Fazers nya bröd Real.

Det är ett riktigt rejält rågbröd av en sort som vi svenskar ofta kallar för danskt eller tyskt, trots att man i Finland är minst lika duktig på att baka sådant.

Jag är lite svag för den här typen av bröd, som helst ska avnjutas med en riktigt grovmalen dansk leverpastej. Real är också gott, det smakar ungefär som dylika bröd plägar göra. Mustigt, lite syrligt och stabilt, även om Real kanske saknar den där riktiga stunsen som man finner i andra produkter.

Dessutom är Real nyckelhålsmärkt, märkt med ett godkänt hälsoargument om att fullkornsprodukter kan minska risken för hjärt- och kärlsjukdomar SAMT märkt med den nya GI-märkning som idag bara finns på ett fåtal brödprodukter. Märken överallt, således.

Mina enda invändningar mot Real är just att smaken inte är riktigt sådär spänstig som man väntar sig, samt att påsen är så förtvivlat liten…

Og nu bliver det chokolaaade

Jag har testat Lindts lyxiga chokladkakor förr och blivit mäkta besviken. Bästa beskrivningen står SvD:s krönikör Lars Berge för: det smakar färgkritor.

Men det här är annorlunda.

Väldigt annorlunda.

Nu snackar vi, liksom. Det artar sig. lindt.jpg

Lindt Creation 70% är en ny serie från det schweiziska bolaget, och består av fyllda chokladkakor. Mörk och god choklad, härligt mustig och med olika smarriga innanmäten. De två jag har provat är Cherry & chili och Fig & Caramel.

Innan jag dyker för djupt i detta ska jag slå fast en sak: jag är inte typen som förbarmar sig över de där grejerna som blir kvar i Aladdin-lådan. Fylld choklad är inget som ter sig självklart för mig, och därför närmade jag mig de här två figurerna med varsamma steg.

Cherry & chili är, tyvärr måste jag nog säga, lite mer cherry än chili. Och där har vi faktiskt varit förut, kanske till och med i Aladdin-lådan. Det är gott, men inget man väcker polarna för.

Fig & caramel, däremot, är redan en god vän. Som en sån där person man aldrig träffat men där man vid första mötet känner att man är på samma våglängd. Fikonens russinaktiga sötma ihop med kolan blir som en vibrerande och intressant själ i det mörka skalet, som känns stabilt, solitt och pålitligt. En perfekt balans mellan det bittra och det söta, mellan frukten, kolan och chokladen – min nya treenighet.

Hoppsan. Nu tog jag kanske i lite väl mycket. Men den är god på ett idealiskt sätt, för man tar en bit och sedan är man nöjd en lååång stund. Sen tar man en bit till. Inte som en kexchoklad där de 55 grammen rutinmässigt förtärs i åtta identiska tuggor för att efterlämna en svag känsla av skuld och tomhet.

I ärlighetens namn bör dock tilläggas att en 150-grams kaka går lös på 30 riksdaler (åtminstone på Kvantum i byn där jag bor) medan Marabous 200-grammare sannolikt ligger och trålar någonstans på halva den summan.

Man får vad man betalar för, helt enkelt.

Finax Gyllene Flerkorn

Det här brödet är såpass likt Pågens Njuta att jag nästan vill kalla det en kopia. Fast det finns skillnader. Pågens Njuta känns lite luftigare på något sätt.

gyllene-flerkorn.jpgLikheten är dock som sagt påfallande, både i smak och konsistens. Lite syrlig och frisk smak och massor av knastiga små grejer som knäpper och krasar när man äter det. Ganska gott, men samtidigt lite tråkigt. Båda bröden är bakta på fyra sädesslag och med solros- och linfrön i degen. Finax har dessutom fyllt på med pumpafrön och hela vetekorn, men jag kan inte säga att det påverkar smaken jättemycket.

Denna duellen vinner Pågens Njuta. Men det är knappt och segern kammas hem genom den luftigare konsistensen. I övrigt är det nästan jämnt skägg.