Category Archives: Stellan testar

Cappuccino is da shit

Nu tror ni jag ska börja mumla något osammanhängande om sånt där italiensk pyskaffe med en massa skum och grejer, men sorry. När det gäller kaffe är jag en ultrakonservativ, reaktionär bakåtsträvare som med stor tvekan närmar sig allt utom en stor kopp nybryggt Mollbergs Blandning.

atkins_morningshine_cappuc.jpgIstället tänkte jag berätta om två olika produkter som jag nyss provsmakat, och som mot min förmodan föll mig på läppen rejält.

Daim Cappuccino är en så kallad limited edition, en tillfällig lansering av en Daim med smak av cappuccino. Jag gillar Daim och den här varianten är nästan bättre än originalet. Balansen mellan kaffe- och chokladsmak och den krasande knäckplattan är perfekt. Det finns egentligen bara ett minus. Det gamla vanliga med Daim. När man ätit klart sitter det kakor av genomhärdad plastic padding överallt i mina tänder. Karius och Baktus gillar således den här godbiten minst lika mycket som jag gör.

Den andra cappuccinoprodukten jag testat överraskade mig ännu mer. Minns ni Atkins, doktorn som tyckte att vi skulle banta med smör, grädde och kött? Han är visserligen död, men hans ande lever kvar i form av en diger flora med böcker samt ett varumärke som sitter på diverse olika livsmedelsprodukter. Som till exempel Morning Shine Cappuccino Flavour.

Fick ett prov i posten häromdagen, och när jag skulle åka och hälsa på min nyopererade mor på sjukhuset i tisdags, stoppade jag den i fickan. Som lite nödproviant om jag skulle bli hungrig på hemvägen.

Jag har smakat många Atkinsprodukter förut och många smakar artificiell skit, rent ut sagt. Så när jag stod i hissen på väg ned genom våningarna på Norra Älvsborgs Lasarett, var det utan större förväntan jag öppnade förpackningen och tog en tugga.

Tuggade förstrött. Tittade förvånat på biten jag höll i min hand.

Men… oj… vad… Det var ju… Det var ju gott!

En perfekt mjuk, men ändå lite knaprig, konsistens med nötig, smörig smak som blandas med vit choklad. Och så någonstans långt därinne gömmer sig den lilla, lilla cappuccinosmaken. Mums. Faktiskt.

Mamsen mådde bra, förresten. Förvånansvärt bra med tanke på den stora operationen hon genomgått, men hon har mycket krut kvar och är redan hemma igen.

Nyhet? Jag vet inte det, jag

Vid en inköpsrunda i affären nyligen fastnade jag framför en hyllkantsexponering med produkter från Zeta. “Nyhet”, utropade skyltarna, som även hade sällskap av en krok med rabattkuponger.

zeta.jpgNyheter hugger jag alltid på, så en av burkarna åkte ned i korgen, en pastasås med namnet Rucola e Basilico. Provade den till lunch idag och den fick godkänt – en ganska fräsch och lite somrig smak. Mycket tomat och basilika förstås, men ruccolan var lite vek.

Den stora besvikelsen inföll dock alldeles precis nu, när jag surfade in på Zetas hemsida för att läsa lite mer om produkten. Och upptäcker att den lanserades i juni förra året.

Nyhet? Pardon my French, men vad tusan ska sådant likna? Om produkten funnits på marknaden i snart ett år kan man INTE kalla det en nyhet.

Särskilt inte om jag råkar gå förbi.

Temptations var ordet, sa Bull

Börjar med att be om ursäkt till alla de som trillat in här i jakten på den legendariska Motown-gruppen The Temtpations. Dessa soul-pionjärer har inget att göra med det jag tänkte skriva om. Så sorry, ni får leta vidare.

nut_temptations.jpgHär ska det nämligen handla om en ny (jag har i alla fall inte sett den förut?) snacksprodukt från Estrella: Nut Temptations.

Innan jag skruvar på hyllningskranen (för det här är BRA) så vill jag poängtera att jag sätter min journalistiska integritet högt, och låter mig aldrig påverkas av de företag jag skriver om. Många skickar prover på olika nyheter. Ibland skriver jag till och med själv till företag och PR-konsulter för att få tag i en ny produkt som jag inte hittat i min butik. Jag brukar få hjälp, och det tackar jag för. Det hade varit omöjligt för mig att göra det här annars. Men bara för att jag får något gratis låter jag inte mitt omdöme grumlas. Jag skriver vad jag verkligen tycker, för att du ska kunna få ett litet hum om huruvida produkten är något för dig eller inte.

Så, nu var det sagt. Över till frestelserna som jag för övrigt köpte själv så fort jag såg dem i butiken.

Det här är innovativt. Vuxengodis med roliga och intressanta smaker och faktiskt kanske flera användningsområden än vad Estrella självt tänkt. Nut Temptations är en slags nötblandningar med jordnötter och cashewnötter och finns i två varianter: Tuscanny och Acapulco.

  • Tuscanny: Smaksatt med basilika och soltorkad tomat. Rena enkla smaker som alltid fungerr och i god balans. Här är nötterna blandade med just soltorkade tomater, som är fulla av intensiv smak, vilken dröjer sig kvar länge. Förutom att vara ett gott snckas, kan det här bli en klockren överraskning i sommarsalladen.
  • Acapulco: Min favorit, helt klart. Tung kandidat till titeln “Årets ölsnacks”, och då förstår ni genast att detta är spicy. Riktigt spicy. En god söt chilihetta som funkar perfekt med de marinerade rostade paprikabitarna som också finns i blandningen. Paprikabitarna är som riviga små explosioner och hela kroppen ropar efter Pilsner Urquell eller någon dylik lättpimplad dryck. Tur att jag hade en flaska kvar sedan Valborg.

Finns det något minus med Nut Temptations? Det skulle i så fall vara små påsar och möjligen priset. Men samtidigt: Det här är inte svull-snacks utan tilltugg. Det funkar fint att stoppa handen i skålen då och då, man känner inget behov av att proppa i sig. Och trots att både Magic, IT-mamman och jag blev rätt till oss i trasorna över nötterna, så tömde vi inte de två 125-grams påsarna.  Det blev lite kvar, och därför måste jag snart gå till köket en liten sväng.

Först vill jag bara göra en liten våg för Estrella, som på senare tid stått för de mest intressanta nyheterna i snackshyllan. Nu väntar vi på revansch från konkurrenten OLW som just nu mest tronar på minnen från fornstora dar – största nyheten i år tycks vara att Cheez Doodles fyller 40. Eller så har de något riktigt kul i beredskap. Det hoppas jag, i alla fall.