Category Archives: Lite av varje

Reklamföroreningen sprider sig

Åkej, jag erkänner: Jag har själv varit en annonsförsäljare under en period i mitt liv. Och jag sålde annonser som skulle placeras på en tidigare orörd yta, nämligen baksidan av mataffärens kvitto.

Jag var inte så bra på att kränga annonser till pizzerior, skoaffärer och bilverkstäder. Så jag åkte upp till Skånemejeriers huvudkontor och pratade med deras marknadschef. “Intressant”, tyckte han – under förutsättning att jag kunde bereda plats på kvittona i ett antal butiker i rätt områden. De kunde inte klåparföretaget som jag samarbetade med, och de gick mycket riktigt i konkurs efter bara nåt år eller så. Idag ser jag emellanåt reklam för bland annat Atonbladet på kvitton i butikerna, och tänker: Ha, det där gjorde jag för tio år sedan.

Men nu kom jag visst långt, långt från ämnet. Reklamförorening.

Baksidan av ett kvitto stör mig inte så mycket, egentligen. Men nu läser jag om det senaste i reklamsvängen. Table top advertising testas nu i så kallade food courts i köpcentra över hela USA. Bakom det hela ligger jätteföretaget Clear Channel, som äger många av de stora reklamtavlor som förfular eller förskönar vår stadsmiljö.

Ska man inte kunna få kasta i sig en ljummen fabrikspizza (den kulinariska nivån brukar inte vara så hög på dylika ställen) utan att behöva få ett kommersiellt budskap nedskyfflat i halsen till förrätt?

Det börjar gå för långt. Det tycker jag faktiskt.

Jag låter som en rätt sorglig hycklare, med tanke på att jag har annonser på min blogg, och dessutom helst vill ha ännu fler. Så här lyder mitt försvar: Jag tycker att reklam och media är en rätt normal kombination. Men jag vill inte äta min lunch mitt i en annons. Därför hoppas jag att detta elände inte kommer hit.

Och om det gör det, ska jag överväga en hejdundrande bojkott mot foodcourt-luncher i köpcentra. Det blir alltså ingen under den andra halvan av mitt liv heller.

Hustrun bloggar: “Snälla gröttillverkare – hjälp mig bli en bättre mor”

Det är jag som omnämns som Hustrun i min makes blogg. Jag tänkte ta mig friheten att göra dataintrång lite då och då och skriva om sånt som jag tycker är viktigt.
Till exempel om gröt. Gröt är jätteviktigt.

För en tid sen köpte jag hem risgröt till Lilla Larsson. I förpackningen fanns två silverfärgade påsar som innehöll grötpulvret. Den ena påsen blev en kväll stående på köksbänken. Morgonen efter stapplade jag upp för att göra välling till Lilla Larsson. Jag måttade upp några skopor ur påsen och satte in flaskan i mikron. Lilla Larsson gulpade i sig innehållet och såg nöjd ut. Det var då jag såg det. Jag hade tagit grötpulver istället för vällingpulver. Färgen och konsistensen är väldigt lik majsvällingspulver. Ja, ja det var väl inte så farligt. Det är bara det att en annan gång gjorde jag gröt av vällingpulver. Det behövs väldigt mycket vällingpulver för att det ska tjockna, kan jag tillägga. Men åt gjorde hon. Även då insåg jag mitt misstag för sent.

Snälla gröttillverkare: en tydlig fet rubrik på innerpåsen skulle göra mitt liv lättare.

Jag kanske inte ska berätta om när jag började måtta upp kaffepulver i vällingflaskan? Nej, nån måtta får det vara!

Louise är på hugget igen

Konsumentföreningen Stockholms chef för konsumentfrågor, Louise Ungerth, är på hugget igen. Hon är ettrig som en terrier, och nu har hon slagit tänderna i benet på handeln och tillverkarna av olika frukostprodukter.

Hon har varit dem i hasorna länge, och när Louise fått blodvittring, släpper hon inte taget. Det tycker jag är en hedervärd egenskap, och arbetet ger faktiskt vissa resultat.

Nu är Louise och KfS på banan igen med en ny granskning av ett av de objekt man älskar att hata: frukostflingorna. Fortfarande för sött, fett och salt, menar föreningen och pekar särskilt ut tre företag: Nestlé, vars flingor innebär risk för allergener; Göteborgs Kex, som skriver “Fullkorn” på en produkt med endast 12 procent fullkorn samt Ica, som fortfarande inte plockat bort sina Honungspuffar ur sortimentet, trots att man lovat att göra det.

Men man ger också beröm, till Quaker som lanserat osötade Kalaspuffar. En produkt som marknaden tog emot med en närmast fientlig reaktion. I Danmark är produkten redan borta ur sortimentet. Och med tanke på att Quaker numera sålt varumärket Kalaspuffar till brittiska godisföretaget Big Bear, så lär de osötade puffarna inte bli långlivade här i Sverige heller. Såvida de inte skulle sälja över förväntan, vilket jag inte förväntar mig
Ledsen, Louise. När kunden själv får välja, så måste det smaka gott. Osötade kalaspuffar är en tulipanaros som aldrig kommer att överleva i den verkliga världen. Men ge inte upp – det finns många väderkvarnar kvar!