Jag har hyllat Friggs riskakor förr. Nu gör jag det igen. Den här varianten, som toppats med mörk choklad, är förrädisk. Första tuggan känns lite dammigt spånig på ett hälsokostaktigt sätt. Och på paketet skriks hälsoargumenten ut i vit text på knallröd botten, runda plattor som skapar bästa möjliga uppmärksamhet:

• Låg salthalt
• Hög kostfiberhalt
• Vähäsuolainen… nej, vänta! Det är nog samma igen, fast på finska. Jaja, skit samma.

Kakan känns liksom nyttig. Knaprig och frasig, och precis när man hinner tänka att “det här var ju lite tråki…

Ding dong!

Då kommer den där goda maffiga smaken av mörk choklad och plingar på. Den står i dörren och pratar som en trevlig granne, livar upp i höstmörkret, men bara en kort stund.

När dörren stängs vill man att det ska plinga på igen.

I går när jag var i Danmark, passade Lilla Larsson på att pricka in en febertopp med uppemot 40 grader. Helt utslagen, IT-mamman kunde knappt få henne att dricka.

Men mina barn har en konstig vana att drabbas av mystiska saker när jag är borta. Glömmer aldrig hur jag susade fram över Fyn, på väg till ett möte i Århus, när IT-mamman ringde och berättade att hon var på väg till akuten med Legolas, som då var ett par år.

“Han har stoppat upp en ärta i näsan!”, knastrade det i min mobiltelefon.

Jag skulle kunna rada upp många exempel. Till saken hör att jag inte reser sådär ofanligt mycket, men när jag gör det tycks märkliga saker hända i hemmet.

Då gäller det att se positivt på saker och ting. Lilla Larsson, som igår vart helt utslagen, är idag som en dopad iller på speed. Hon är precis överallt, och saboterar målmedvetet varje försök till arbete.

På bilden härintill har hon precis svidat upp sig i vinteroverall, komplett med reflexer och allt, och skidglasögon. Hon kommer in till mig och utropar:

“Jag har vinterkläder!”

Yes box. Initiativförmågan är det i alla fall inget fel på. Dessutom har hon lagt sig till med en ny fras, som hon ständigt upprepar: “ovv, brae!”, vilket tycks betyda “oh, bra!” eller något liknande.

Tittahär, solglasögon å napp. Ovv, brae!

Hänger du tvätt? Ovv, brae!

Nu e du en hund. Här får du ben – tugga. Ovv, brae!

Här, hunden, müsli! Ovv, brae!

…och så vidare. En positiv inställning är fint. Men det kan bli för brae.

För det är ju jul snart – det hade ni väl inte glömt?

😀

Sålunda fyller jag på min önskelista med ännu en punkt: en snygg, cool och rättfärdig punkt.