Jag (hustrun) sprättar upp ett guldkuvert från Allt om Mat. De vill ha mig som prenumerant.

Om jag nappar, får jag en stektermometer och en kockkniv. Lockande.

Men jag går inte på det, för jag vet hur det blir. Sen får jag nummer på nummer som bara blir liggandes olästa och då hade det varit billigare att köpa termometern och kockkniven i affären. Känner nån igen sig?

Jag står där med en röd ful plastsmörkniv med tidningens logga på. Vad ska jag göra med den? Jag behöver den inte och vill inte ha den. Slänga den? Ge bort den i julklapp till systersonen, två år? Ännu en pryl i ett prylöverfullt hem.

Sen blir jag misstänksam. Varför fick just jag erbjudanet och inte min man? Tror de att det bara är kvinnor som står vid spisen? Jag känner mig rödstrumpefeministisk och är närapå att börja rita plakat med slagord, när jag kommer på att jag haft ett antal prenumerationer tidigare på nämnda tidning. De har min adress. Så måste det vara.
Fast det vore intressant att få veta om någon karl därute har fått ett liknande erbjudande. Finns du?

Erbjudandet åkte i pappersåtervinningen, men plastsmörkniven har jag kvar. Ett litet tag.

Hur ska det gå för Scan? Sveriges största köttföretag har placerat sig själv i skyltfönstret och hoppas kunna sälja hela verksamheten. Två finska bolag tampas om bytet: HK Ruokatalo som har omfattande verksamhet i Baltikum och Polen och Atria som äger svenska Lithells.

Bönderna som äger Scan ska bestämma vem som får köpa. Igår röstade de ja till en affär med HK Ruokatalo. Men det var bara knappt två tredjedelar som röstade ja till en ändring av Scans stadgar – en ändring som är nödvändig för att affären ska kunna genomföras. Den frågan måste nu tas upp igen, på en ny stämma den 21 december. Och då måste minst två tredjedelar rösta ja. Minst 50 av de 75 fullmäktigeledamöterna. På gårdagens stämma var det 49 som röstade ja…

Ni fattar – vilken nagelbitare!

Atria, som vill köpa en bit av Scan men inte hela bolaget, lockar med att man kommer att fortsätta garantera att Scans kött kommer från svenska djur. Det tycker bönderna är viktigt, kanske tillräckligt viktigt för att stoppa affären med HK Ruokatalo och gå till Atria istället.

Men om Atria köper Scan, hamnar en stor del av den svenska köttindustrin (Lithells, Pärsons och Scan med mera) under samma hatt. Och det kanske inte Konkurrensverket godkänner.

Som sagt: Ni fattar – detta är årets rysare.

I min provsmakning av Coca-Colas energidryck Burn igår dristade jag mig att skriva att jag tycker energidrycker är dyr smörja. Nu ska jag förklara varför.

Dels tycker jag att de flesta smakar skit, rent ut sagt. Burn var ett undantag, men ändå.

Sedan är det faktiskt så att det gjorts massor av undersökningar om energidrycker, sportdrycker och den typen av produkter. Och det mesta tyder på att effekten är marginell. En del undersökningar hävdar till och med att dryckerna kan vara farliga.
Den senaste undersökningen jag läste kom till konklusionen att ett glas chokladmjölk kan vara lika bra som en sån där återhämtningsdryck som kroppsbyggarna pumpar i sig.

Ett glas O’boy, alltså. Om du vill ha muskler.