Ska vi kunna fira jul med släkten som planerat, eller ska vi bli tvungna att stanna hemma? Lilla Larsson och Legolas har varit sjuka i en halv evighet och nu är frågan om de är tillräckligt friska. Man vill ju inte smitta ner kusin Chan och de andra. Det lär bli en dag med förhandlingar och svåra avvägningar.

Hur som helst: God Jul till er alla. Sen vi fick in granen igår börjar till och med jag att känna en viss antydan till julstämning.

Ni som läste mitt ojande över den fula lilla plastsmörkniven igår: Den kom till användning.

Magic och Legolas hade fått varsin röd plast-ishockeyklubba i en serietidning av mormor. Lilla Larsson ville naturligtvis vara med och spela. Vips kom den röda plastsmörkniven fram. Ungefär lika stor som klubborna och fungerade precis lika bra.

Tack Allt om Mat! Allt är förlåtet.

En ovanligt spännande dag ligger framför mig. Förutom att jag ska försöka ta mig in i det översvämningsdrabbade Göteborg, ska jag på invigning av Agas nya spisbutik i Göteborg. Tyvärr har vi ingen gas i huset (det hade vi faktiskt i vårt förra hus i Helsingborg) så det blir inget spisköp idag.
Men eftersom jag bott i England och tampats med konstiga gasspisar ska det bli intressant att höra Leif Mannerström och hans engelska kollega Richard Maggs berätta hur man gör.
Ännu mer spännande är att jag ska stämma träff med en PR-konsult som finns någonstans i Göteborg och har prover på Ugglarps nya morotskorv till mig. Hon ska ringa mig på mobilen så vi kan bestämma en lämplig plats för överlämnandet.

Det känns hemligt och spännande, för jag vet inte vem hon är. Jag tänker mig lite kodspråk, typ: “Moroten landar utanför 7-Eleven vid Vasaparken klockan 1415.”

“Uppfattat”, svarar jag. Och klockan 1415 – exakt – dyker jag upp med min krage uppfälld. Överlämnadet går tyst och ljudlöst. En blick i samförstånd och respekt, uppdraget är slutfört. Ingen i omgivningen anar vad som utspelat sig, mitt framför deras ögon.

För mig – en helt vanlig dag på jobbet. Och morotskorven är i säkra händer.

A man’s gotta do what a man’s gotta do, typ. Och jag är inte vilken man som helst. Jag är 007, på hemligt uppdrag. Fast bara när ingen ser…