Hustrun har blivit en riktig spanare, och när hon är i affären har hon numera radarn på för att hitta kul grejer att skriva om här på bloggen. Idag kom hon hem med tre burkar Ben & Jerry’s-glass, något hon aldrig sett förut.

Gissa om hon blev besviken när jag berättade att glassen funnits i Sverige sedan 2004? För att inte tala om när hon tittade på kvittot: 44,90. Per burk. Det var glass för 135 spänn!

Jag tröstade henne med att Ben & Jerry’s glass inte bara är god, den gör gott också. Och för de av Salts läsare som inte känner till den underbara historien om de lata men snälla hippiemiljonärerna Ben & Jerry (de är lite av mina idoler, faktiskt) och deras dubbelt goda glass, så kommer här ett destillat. Det här kan jag skriva länge om, så du får klicka här för hela historien: Continue reading Dyr glass – men dubbelt god →

Kompisen P skickade just ett mejl och tipsade om en monsterpizza som vi säkert haft som favorit i vår ungdoms dagar – om den bara funnits. Calskrove kallas den visst, finns på ett hak i Skellefteå och utgörs av en inbakt hamburgertallrik. Visserligen utan tallrik och andra tillbehör, men ändå.

P tycker att pizzan är en produkt som jag bör testa, men jag tvekar. Man kan ju skaffa sig infarkt på andra sätt, och Skellefteå är långt härifrån.

Men jag ska fundera på saken – kanske göra en själv, helt enkelt? Då kan jag ju bjuda P åxå…

Äntligen en stund över, och dags att skriva några rader om årets nyårsfirande tillsammans med familjen A och boxningstalangen J.

Tillställningen var en riktig höjdare, mysigt inramad av deras vackra hem vid sjön i skogen. Som hämtat ur en inredningstidning (se bilden).
Vad bättre än att fira med god mat och dryck i goda väners lag, alltmedan brasan knastrar i kakelugnen? Jag blev inte ens sur över att Hustrun vann Yatzy-tävlingen.

Boxningstalangen J har jag inte träffat på länge. Visste inte ens att hon boxades! Hon har aldrig förlorat en match och siktar på SM i år. Första gången jag träffade henne hade hon precis kommit till Sverige som tolvåring med sina två syskon efter att deras styvmamma, som var missionär, avlidit. Verkligen kul att se hur hon tar för sig i livet.
Nu till förtäringen: Som välkomstdrink serverades tranbärsjuice med konjak och is. Det kan låta lite groggigt, men var tvärtom fräscht och uppfriskande. Och värmde gott i busvädret…

Förrätten var en toast med kräftstjärtar, dijonsenap, sparris, basilika och lite annat gott. Huvudrätten var kycklingfilé som lindats i parmaskinka tillsammans med gratinerat potatismos som smaksatts med tryffelolja. Till detta hade pappa A, som inom parentes blivit en riktig auktoritet i köket, fixat ihop fyra olika såser. Höjdaren i det gänget var absolut hallonsåsen – den smaken sitter fortfarande kvar i munhålan och gifte sig för livet med skinkan och kycklingen.
Som efterrätt en kaloribomb som under denna jul blivit Hustruns paradnummer: Kladdkaka Deluxe. Mums. Till kakan serverades grädde. Glassen uteblev på grund av att undertecknad i brådskan plockat upp fel glassbytta ur frysen. Den jag tog innehöll spenatlasagne, rester från familjen Ö:s besök några dagar tidigare. *rodnar*
Efter en natts sömn i familjen A:s ateljé (Sov riktigt hyfsat. Tack för det, Lilla Larsson!) blev det frukost med Canadian Pancakes. Mums igen!