…men nån sån här får du inte:

Vad det är? BarbieGirls – leksakskoncernen Mattels senaste produkt för tjejer. MP3-spelare och modedocka i ett. (Kom ihåg var ni såg det först – jag kanske skulle starta en leksaksblogg istället?)

Varför vill jag inte köpa en till min dotter?

1. Hon är bara två och ett halvt.
2. Även om vore fjorton och ett halvt, hade jag svårligen kunnat hejda min motvilja mot produkten. Den känns bara läskigt kommersiell…

…eftersom bandet vann melodifestivalen känns det så mainstream. Mina idoler har blivit stulna av hela Sverige, typ. Jag är en gammal The Ark-fantast, och vill inte att mina favvisar ska bli svenniga.

Men det är de ju inte –  de kör samma sköna stil. Och nya plattan är kanon. Just nu diggar jag nog faktiskt pampiga balladen Uriel bäst. Vackert, men med brutal power under ytan. Och efter en snabb genomlyssning står jag nog fast vid att The Worrying Kind är en av deras sämsta…

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: TV3:s program “Du är vad du äter” är ingen höjdare, och värst av allt är programledaren Anna Skipper. Hon ser ut som Barbies mamma, vilket gör att de stackare hon ska hjälpa (som ju oftast är kvinnor) puttas ned från stegen innan de ens hunnit börja klättra.

Dessutom slänger hon olika kostråd omkring sig till höger och vänster, varav en hel del är rena dravlet. Så sent som i förra veckans program varnade hon föräldrar för att ge sina barn smörgåsrån, eftersom de “innehåller transfett.”

Den dominerande tillverkaren av smörgåsrån, Göteborgs Kex, använder dock inte transfett i någon av sina produkter. Alltså inte heller de andra produkter som Anna Skipper plockade fram i sitt inslag.

Jag tittar nästan aldrig på TV3 (med undantag från nån enstaka James Bond-film), men det finns många som gör det. Och då är det allvarligt att Anna Skipper får fritt spelrum med sina illa underbygda hälsotips.