Äntligen. Jag har beställt grejer från franska Pixmania förut, och då har det gått vrålfort. Från Paris till byn där jag bor på ett dygn, rätt grymt.

Men nu har fransmännen tappat stinget. Min senaste beställning tog över en vecka att få fram. Och då var det bara en av fem grejer som kom. Tre prylar fanns inte på lager och den femte tycks ha trillat ur sändningen på vägen.

Slött, men priserna är helt i nivå med de priser jag får när jag köper elektronikprylar direkt från grossist.

Men nu är den i alla fall här, den nya leksaken. Jolitt!

Leksak och leksak, förresten. Den här har jag behövt länge för jobbets skull. Min gamla Olympus börjar tröttna. (Eller så är det jag som tröttnat på den). Och kameran i mobilen funkar bara som nödlösning.

För fotonördar kan jag upplysa om att det är en Sony Alpha 100. Om Sony kan göra digitala systemkameror? Det återstår att se, men när de köpte Konica Minoltas kameraverksamhet blev valet lätt för mig: Objektiven till min gamla analoga Dynaxkamera kan dammas av. Till och med blixten funkar, dock krävs att husse håller hårt i kopplet.

Tack vare Lilla B:s fyndiga ordlek fick vi tidigare i veckan en term som kan användas för att beskriva fetaost som inte tillverkas i Grekland när EU:s nya regler inträder den 15 oktober. Då måste nämligen feta vara gjord i Grekland.

Vad ska man då kalla fetaost som inte gjorts i Grekland, frågade jag – och Lilla B kom med svaret: lönnfeta.

Men nu fick jag precis reda på att finska Valio, som också har sån där ost i sortimentet, tydligen missat den nya termen. Valio kallar nämligen sin produkt för “salladsost av grekisk typ.” Inte lika fyndigt, om du frågar mig…

…eller nåt. Sitter och ringer som en tok för att få tag i ett par forskare vid universitetet, men alla samtal möts av samma meddelande: “Telefonen är spärrad. Numret kan ej nås.” Växeln och alla andra nummer jag försöker ringa (till och med ett mobilnummer!) ger samma besked.

Bedrövligt.

Mejl då? Jag har skickat flera stycken, men inget svar hittills. Suck.