En ny tillfällig Pepsivariant lanseras snart i Sverige, Pepsi Max Chill. Det är en sockerfri Pepsi med smak av äpple, som bara kommer att testas i några få länder.

Sånt är alltid kul. En annan kul sak i den information som Pepsi skickat ut handlar om priset på produkten: 10,50 för en halvliters och 11 kr för 1,5 liter.

Det ger ett literpris på 21 spänn för den lilla – och 7,33 för den stora. Eh. Som sagt, jag brukar inte gnälla om priset, men det där känns som socker-ocker. Nej förlåt, ocker utan socker blir det ju. Men det är inte heller ok.

Från den 1 april finns det att köpa på Systembolaget, Sveriges första glutenfria öl: Saxon.

Ölet säljs av Carlsberg och har en alkoholhalt på 4,1 procent.

Namnet ger mig en liten nostalgisk kick, och den kicken har inget med gluten – eller Ivanhoe för den delen – att göra.

Året var 1980, jag gick i fyran när en ett år äldre kompis, vederbörligen iklädd luggsliten jeansjacka, tog mig vid handen och hjälpte mig att ta mina första stapplande steg in i hårdrockens underbara värld. Plattan var Saxons nya Wheels of steel.

Jag minns hur orolig jag blev när han drog upp volymen till 7-8 nånstans. Vad skulle morsan säga? Hon sade inget, och snart insåg jag att jag gillade det jag hörde, även om jag senare hittade annan musik som passade mig bättre än Saxons osofistikierade hamrande.

När jag sedan gjorde min debut som rockstjärna hemma i Bullens källare så var Saxon-låten 747, från samma skiva, en av de första vi repade in.

Trots Saxons enorma musikaliska betydelse för min musikaliska utveckling (lite ironi där, men det kanske ni märkte) så har jag aldrig ägt ett album med bandet. Och undra på det. Kolla in omslaget ovan – man kan ju tro att det är sån där Vit Makt-musik.

Och förresten: vem vill köpa plattor med ett band där sångaren heter Biff?

Hand upp?

Nä, tänkte väl det.