Category Archives: I-landsproblem

Toast me, baby

Jag är mycket, mycket svag för rostat bröd. Faktum är att jag brukar ge rostat bröd äran för närmare tio procent av den person jag är idag.

Så mycket gick jag nämligen upp i vikt under en fyramånadersperiod i ett vegetariskt hushåll med tre galna studenter i Storbritanniens kanske gråaste stad: Birmingham. Den vegetariska maten var jättegod och vid den dagliga middagen klockan fem åt jag så att jag storknade. Varje dag. Och varje kväll när det var läggdags var jag vrålhungrig igen, och lösningen blev toast. Ofta med jordnötssmör. Crunchy.

I know, I’m just a hopeless sinner. Toast me – I deserve it!

Ja, det där var egentligen en helt ovidkommande inledning. Tvärt emot alla journalistiska principer (med detta är ju bara en blogg, så skit samma) kommer pudelns kärna här på slutet.

Det handlar om dagens bloggtips: Dr. Toast. Här kan du läsa allt om toast och lite till. Det finns till och med en avdelning som heter “Ask Dr. Toast” och en med poesi under parollen “Toast Haiku.”

Lovande, eller hur?

Tyvärr uppdateras Dr. Toast-sajten lite för sällan. Därför bjuder jag på ytterligare en toast-sajt: The World of Mr. Toast, där du kan träffa Mr. Toast själv och hans vänner i form av serier, animationer och skämtteckningar.

Som sagt: rostat bröd är underbart. Speciellt den här sorten, som man inte lägger på sig av…

Vi gör framsteg, tror jag

Vi röjer i tvättstugan. En pump i pannrummet kortslöt i fredags, så i nästa vecka kommer elektrikern. För att ta sig till pannrummet måste man genom tvättstugan, och därför kändes det viktigt att göra en insats där idag.

“Jaha, har du tänkt något på lunch?”, frågar IT-mamman lite lagom spefullt.

” Åpp”, svarar jag. “Tonfisksallad!”

Hon tittar på mig med skräckblandad förtjusning. Hon är rätt svag för sån där kaninmat. Men samtidigt vet både hon och jag.

“Men tror du…” Hon avslutar meningen med en ordlös nick i riktning mot Legolas rum.

Nej. Det tror jag såklart inte. Han gillar inte tonfisk. Och han gillar inte mat som är blandad. Men det gör jag, och någon gång får han anpassa sig också. Så idag blir det tonfisksallad. Med bröd till, för säkerhets skull.

Och måltiden avlöper faktiskt riktigt hyfsat. Visst, Legolas äter mest lite pasta och smörgås, men de värsta avvikelserna slipper vi. Och tack vare de goda råden jag fick häromdagen kan vi hålla stämningen uppe. En anekdot från dagens fotbollsträning – om hur jag lyckades skjuta locket av en vattenflaska och därefter fick springa skytteltrafik och torka golv – lättade upp.

Alla kan gå från bordet med äran i behåll och vi har tagit oss ett steg framåt, tror jag.