Jodå, det hävdas i alla fall med bestämdhet av Scandinavian Clinicial Nutrition, ett bolag som samarbetar med bland annat Karolinska Institutet om utveckling av kosttillskott och andra hälsorelaterade produkter.
En patentsökt substans som går under namnet N5G, och som finns i en speciell typ av sjögurka, uppges ha en starkt virushämmande effekt och kunna förebygga både förkylning, influensa och en viss typ av fetma. Nu ska bolaget utveckla produkten till ett riktigt läkemedel.
Det låter jättespännande, så jag började snoka efter en bild på en sjögurka. Men de ser så äckliga ut att jag avstod. Mest som läbbiga sniglar, typ. För övrigt är det engelska namnet Seaslug, vilket kan översättas ungefär “havssnigel.”
Ett meddelande från Stellan: Här kommer kollegan Jonathans artikel om sötningsmedlet sukralos. Jag utlovade ju den tidigare i veckan. Den publicerades i senaste utgåvan av vår tidning (som också heter Salt), vilken utkom i torsdags.
Den här molekylen kommer även den närmaste tiden att vålla huvudbry för diverse mer eller mindre fåkunniga jurymedlemmar i diverse rättssalar. Är det socker, eller inte, eller bara lite?
Molekylen föreställer sukralos, sötningsmedlet som säljs under varumärket Splenda. Ett resultat av ett forskningssamarbete mellan sockerkoncernen Tate & Lyle och Queen Elizabeth College (där kung Carl Gustafs farmor Margareta för övrigt studerade en gång i tiden, men det hör ju inte alls hit), där man 1976 kom på att man kunde ”dopa” vanligt socker med klor. Genom att på så sätt ersätta delar av sockermolekylen med klor, fick man fram en produkt som både var 500-600 gånger sötare än vanligt socker, som till skillnad från andra sötningsmedel kunde användas i bakning, och som samtidigt inte kan brytas ner av människokroppen och därmed inte orsakar fetma.
20-25 år tog det att bli godkänt – så sent som 2004 i EU – och därmed borde allt vara frid och fröjd. Men inte då.