Om du har följt den här bloggen ett tag så har du säkerligen snubblat på företeelsen WebCoast då och då. Maria Gustafsson och jag drog igång det här projektet 2010, och det har utvecklats till en fantastsisk årlig happening där ett par hundra personer samlas på Lindholmen Science Park för att umgås, dela kunskap och ha kul under en hel helg.

Idag avslutades årets upplaga, och vi kan återigen blicka tillbaka på en fantastisk helg. Lite klichévarning – men det blir faktiskt bättre och bättre för varje år – mycket tack vare det fantastiska gäng som formats kring den här knytkonferensen.

I år satte jag en extra liten guldkant på alltihop genom att bära min Narrative Clip under hela helgen. Det är en liten kamera som man fäster på sina kläder. Den tar en bild var 30:e sekund. Fenomenet kallas lifelogging, och börjar breda ut sig så smått i världen. Det är fortfarande väldigt nytt och många frågor dyker upp när folk ser att man har kameran på sig. Hur funkar det? Blir bilderna bra? Vad ska det vara bra för? Och så vidare.

Sedan finns det öppenhjärtiga personer som min goda vän Anna. När vi satt i baren på Radisson Blu Riverside på lördagkvällen, tittade hon på mig och sa helt enkelt:

“Kan du stänga av den där nu? Jag vill inte att du ska ta en massa kort på mig.”

Den enkla sanningen är att man faktiskt inte kan stänga av Narrative-clipen. Men man kan lägga den med linsen nedåt, eller stoppa den i innerfickan. Blir det tillräckligt mörkt, slutar den att ta bilder.

Till vardags upplever jag att det är svårt att använda Narrative. Nån gång på helgen, möjligen. Men att sätta sig ned i ett möte med en kund och diskutera viktiga saker, samtidigt som man tar en bild varje halvminut – det känns inte genomförbart.

Nå – kan vi få se lite bilder då? Ja, det klart ni kan. Den lilla grunkan har tagit tusentals bilder under helgen. Här kommer några av dom – mycket få, bör tilläggas – som blev acceptabla.