…för min gode vän och medarbetare Jonathan Newtons blogg. Han skriver kul och initierat (på engelska) om sitt liv i Bryssel och EU:s korridorer.
Själv visste jag förstås redan att Jonathan är en mycket kompetent, produktiv, duktig och underhållande skribent. Hoppas att han nu kan nå ut till en bredare publik!
Ok – jag har blivit kullad. Av min egen IT-mamma. Om man blir kullad måste man skriva sex underliga, egendomliga och kanske hemliga saker om sig själv. Meningen är sedan att utmaningen ska gå vidare, men jag kan se att nästan alla mina tilltänkta offer redan fastnat i nätet. Några av dem precis i dagarna, till exempel Lillasyster Ozzy, Gitto och Xtian.
Så jag lämnar istället handsken på marken, inom lagom synhåll för var och en som tycker det skulle kännas kul att blotta sina innersta hemligheter. Kör på, jag har kullat dig!
Nu till mina underligheter:
Troligen lider jag av någon slags undermedveten examensfobi. Jag hoppade av från treåriga humanistlinjen med tre månader kvar. Hämtade istället ut mitt examensbetyg från tvåårig social linje, och åkte direkt efter betygsutdelningen till en spelning med mitt band. Jag ståtar också med en nästan klar revisorsexamen – en tenta fattas…
Jag har innehaft en rad olika jobb. Och då menar jag olika jobb, där spännvidden sträcker sig från skorstensfejare till chefredaktör. På skalan däremellan kan nämnas målare, annonssäljare, väktare, ekonomiansvarig, lagerarbetare, författare (jo, jag har faktiskt skrivit en bok) tidningsbud och en hel del annat. Å andra sidan startade jag mitt första företag när jag var 21 år, och sedan dess har jag konstant bedrivit näringsverksamhet i olika former.
Jag har sjukt telefonnummer-minne. Kommer ihåg telefonnummer till gamla kompisar, men kan inte minnas deras namn. Jag har också lätt för att komma ihåg koder till massor av olika bankomat- och bensinkort och liknande. Trots detta hände det mig för några år sedan att koden till mitt bensinkort – som jag haft i åratal – plötsligt var spårlöst försvunnen ur mitt huvud. Under flera månader fick jag gå in och skriva på kvittot varje gång jag tankat, tills jag plötsligt en dag helt oprovocerat kom ihåg PIN-koden igen.
När jag var i tonåren var jag helt inriktad på en karriär som officer. Åkte på arméns sommarläger, var prao på ett regemente och försökte gå med i Frivillig Befälsutbildning men var för ung. När jag sedan ryckte in i lumpen, försökte jag rymma efter en vecka. Ansökte om vapenfri tjänst men fick avslag i alla instanser. Sedan beslutade regeringen att alla som vill ha vapenfri tjänst, skulle få det. Så när jag var 25 ryckte jag in igen, som brandman vid räddningstjänsten i Uddevalla.
Jag har rånat en myntofon i en stuga i Sälen på över 500 kronor. Den var så full med pengar att det inte gick att ringa. Jag försökte peta ut några mynt och det gick rätt lätt, så då fortsatte jag. Ivrigt påhejad av polarna.
När jag kör bil ensam, pratar jag nästan alltid för mig själv. På engelska. Trodde länge att detta var ett tydligt tecken på hål i huvudet, tills jag hörde Lena PH bekänna exakt samma sak i en radiointervju.
Ok, nu har jag blottat mitt innersta. Jag förstår om du aldrig någonsin besöker den här bloggen igen, men det var kul att lära känna dig…
Tillåt mig presentera en gäst på bloggen – eller flera, faktiskt. Supermatbloggaren och kattuppfödaren Anne Skoogh har hjälpt mig med ett kattmatstest. Och det är förstås inte Anne, utan katterna i den så kallade j-kullen som testat. Så här lyder omdömmet:
Katterna tycker att nya Whiskas Mmm är – mmm. Jättegott. Det åts med god aptit bland både stora och små, och maten tog slut på nolltid. Vi betjänter kunde notera att det såg ut ungefär som affärens andra “lyx-foder” och inte som vanliga Whiskas. Nackdelar? Mindre påsar, dyrare pris. Förstås. För den som har många katter gör det rätt stor skillnad.
