Yep – då har jag avverkat mitt livs första bloggträff. Synnerligen kul och trevligt, så jag lyfter på hatten för Gitto som tog initiativet, och Översättarhelena med make, Bogsvalls-Bergroth och Vänlig mat-Jens som slöt upp. Och, förstås, Gittos trevliga snubbe och hans glada bröder, vilka avvek tidigt för en stunds headbanging på Sticky Fingers.
Man tänker sig att det ska vara bisarrt och underligt att träffa dessa människor som man vet så mycket om, men aldrig sett i verkligheten. Så är dock icke fallet – snarare känns det som att träffa gamla vänner. När man bara nosat upp dem, vilket kan ha sina svårigheter. I bästa fall har man sett en bloggbild på max 200 x 200 pixlar, vilket inte alltid ger ett fullödigt signalement.
Inte heller bilden nedan ger ett fullödigt signalement, men möjligen en viss känsla för den höga stämning som rådde… Varför sitter Gitto och Jens och blänger på sina mobiler? Jo, de har också försökt att ta bilder i krogbelysning. En konst som få (och absolut inte jag) behärskar… Särskilt inte med mobilen, men det var allt som stod till buds.
Längst till vänster syns Översättarhelenas skalp och bakom henne toppen av en suddig Bergroth. Till höger om Gitto och Jens skymtar Översättarhelenas man Christian.
Man kan också tänka sig att detta skulle röra sig om en grupp självupptagna nördar, som helst vill prata om sig själva och sina bloggar, och möjligen bråka lite om huruvida WordPress, TypePad eller Blogger är bästa verktyget. Även denna farhåga kom på skam (eh, hoppas övriga tyckte detsamma…). Under kvällen avhandlades istället allt från tillagning av panerad ost till den dunkla historien bakom det utbredda talesättet “Sent ska syndarn vakna.”
Jag hade helt enkelt typ svinkul, som Magic hade sagt. Ser redan fram emot nästnästa gång (nästa gång är det väl IT-mammans tur, i rättvisans namn.)
Ja, det var den snabba versionen. Men detta spännande avbrott i min företagar-pappa-hemmafixar-bloggartillvaro gav mer än så, och därför kommer här ytterligare detaljer för den som orkar: