Hold your horses, Cloetta Fazer. Nu har ni gått för långt. Jag gillar de flesta produkterna i snacks-serien. Kina-, Dumle- och Kexchokladsnacksen är alla exempel på lyckad produktutveckling och så kallad brand extension. Det sistnämnda är en äkta corporate bullshit-term som betyder att man mjölkar ett varumärke på så många sätt man kan.
Experimentet med Marianne-snacksen är dock inte lika lyckat. Smaken lutar åt After Eight, fast helt utan den där lyxiga känslan, och dessutom oförklarligt uppblandat med nån slags riskrisp. Det blir bara too much, som Idol-Kirsti hade sagt.
Kanske kommer produkten att gå bra i Finland. Finnarna älskar ju sina Marianne-karameller. Här i Sverige tror jag att Marianne-snacksens potential är mycket, mycket tveksam.
Äntligen en stund över att skriva om alla nyheter jag provat den senaste tiden. Först ut: Ballerinamuffins – en nyhet som jag sett fram mot länge.
Produkten är helt ok, men enligt min mening en smula feg. Det är helt enkelt för lite Ballerina och för mycket av en helt vanlig muffin. Muffinsen är också mycket små och lite överambitiöst förpackade i en liten påse som ligger i en annan påse som ligger i en kartong.
Förpackandet är tydligen såpass överdrivet att Göteborgs Kex sett sig nödgade att förklara med en harang på kartongen om “singelpack för att garantera färskheten” eller nåt sånt.
Sedan undrar både jag och hustrun vad det är som ger en bismak av någon slags söt sprit? Likör, punsch eller arrak anas någonstans. Visserligen mycket svagt men i både doft och smak.
