All posts by Stellan

Tävlingsdags!

Okej, jag har lovat att inte skriva mer om det där strömavbrottet. Men det satte djupa spår i min själ, så jag kan inte släppa det riktigt.

Nu tänkte jag istället försöka vända detta trauma till något positivt, och vad kan väl vara roligare än en tävling?

En av de manicker som gjorde våra 53 timmar utan ström uthärdliga var Electrilite, en liten ficklampa och mobilladdare som drivs av en vev. Perfekt, inga batterier som tar slut när man behöver ljuset (eller laddning av mobilen).

Jag gillar denna lilla grej så mycket att jag beslutat mig för att lotta ut fem stycken till mina älskade läsare här på bloggen, i en busenkel tävling. Allt du behöver göra är att svara på en enda jättelätt fråga.

Ren kärlek? Ja, nästan. I alla fall hoppas jag kunna köpa din kärlek, för nästa gång stormen rasar och strömmen går – då kommer du att älska mig. Jag lovar.

Men i ärlighetens namn måste jag samtidigt medge att det finns en annan bevekelsegrund: Jag importerar själv Electrilite till Sverige, och jag vill förstås att så många som möjligt ska testa den. Du kan läsa mer i webbshopen där vi säljer Electrilite och en del andra skojiga mojänger.

Klicka på länken nedanför, så kan du tipsa alla du känner om tävlingen. Lycka till! Tävlingen pågår under hela januari.
Tävlingen hittar du här.

Tillåt mig presentera min nya vän: McBean

Jag berättade i fredags att jag blivit inbjuden att testa McDonald’s nya burgare McBean. Det gjorde jag i måndags, dagen före gårdagens premiär. Tyvärr har jag inte kunnat lägga ut den här texten förrän nu, eftersom… Just det, stormen. Strömavbrott. Ni har hört det nu. Ok, jag fattar. Ska inte tjata mer om det. Kanske.
McBean-testet föregicks av ett besök bakom kulisserna på McDonald’s i Mölndal, och en lång och intressant konversation med Ulf Ternström, franchisetagare för tre McDonald’s i södra Göteborg. Det får jag säkert anledning att återkomma till.

mcbean.jpgMen nu till huvudpersonen, min nya kompis. Han är inte släkt med vare sig Mr Bean eller Ally McBeal, utan kommer från landet. Grönsakslandet.

McBean är enligt min uppfattning det roligaste och godaste jag ätit på McDonald’s på länge. Den överrumplar mig fullständigt med fräsch kryddig hetta och sötma, det frasar och knakar när jag tuggar. Den heta burgaren balanseras fint av tomat, sallad, lök och den äggfria majonnäsen.

Kanske är överraskningen extra stor på grund av Aftonbladets sågning.

Eller på grund av att jag i vanliga fall är en aning ljum inför McDonald’s.
Förmodligen hade jag varit lika entusiastisk om jag smakat McFeast för första gången, men här närmar vi oss ett problem som McDonald’s bör ta på stort allvar: Jag, och många med mig, har nu ätit så många gånger i kedjans restauranger – inte alltid av egen fri vilja – att vi helt enkelt tröttnat på de gamla paradnumren.

McBean är som sagt en höjdare. Gamla McGarden var inte i närheten av detta, och jag vet vem jag ska fråga efter nästa gång jag kommer till McDonald’s: Min nya kompis, McBean. Hoppas jag inte tröttnar på honom också.