En nyhet från Finax, så ny att den inte finns på deras webb (ingen bild heller, förstås). 100 procent fullkorn. Med lingon.

Det här är grova grejer. Lite väl stabbigt, bir första intrycket. Och ganska beskt i smaken. Men faktum är att jag gillar det mer och mer för varje tugga, och när första mackan är uppäten tänker jag förvånat att det här får jag nog köpa igen.

Efter en mindre, aningen introvert (övriga familjen är inte så entusiastisk), analys inser jag att det nog finns två andra förklaringar till att jag diggar det här brödet så pass som jag gör: Det ena är samvetet, det känns helt enkelt sunt att äta brödet.

Den andra förkaringen är att brödet för mig tillbaka till min barndom. Min mormor brukade baka ett bröd som påminner om detta. Inte 100 procent fullkorn, det kan jag aldrig tänka mig, men den besksöta smaken är härligt bekant.

Brödet får godkänt med nostalgiplus. Min mormor lever inte längre, och jag kommer aldrig mer att få sitta på en röd pinnstol i hennes kök med det underbara 50-talskaklet (görmysiga tecknade bildsymboler av bröd, lök, kött och annat köksanknutet) och titta på bilarna som kör till och från Ellös. Men med Finax Fullkorn Lingon kan jag komma nära.

Och som sagt, jag lär få ha det i fred.