Då är han här igen, Dumle. En sökning i Cloettas produktregister ger 23 träffar när man söker på varumärket Dumle, och då räknas inte produkter som görs av andra (glass, till exempel). Jag tror Cloetta Fazer börjar närma sig gränsen.

Nåväl, nu skulle det handla om en produkt som jag inte testat tidigare. Dumle Snacks i form av chokladbit, eller stycksak som det heter på fikonspråk.

Den här är inte alls oäven, men känns ändå som en försämrad variant av en av mina favoriter i chokladhyllan: Brejk från konkurrenten Marabou. Konceptet är detsamma: Krisp, kola och choklad. Men i jämförelse med Brejk är Dumle Snacks-biten mjuk och mjäkig med en lite jobbig, smörig smak. Brejk har ett kexlager och en hårdare choklad, som ger ett härlig knäck när man biter. Smaken är ren och rejäl, raka puckar.

Det är som att ställa Stig-Helmer bredvid Börje Salming. Och Stig-Helmer är som bekant rolig nån gång emellanåt, men jag väljer Salming nio gånger av tio. Lätt.

Skrev häromdagen om Coca-Colas lansering av ett par nya drycker under juicemärket Minute Maid. Minute Maid såldes förr på McDonald’s, men är numera utknuffade av Tropicana. Och den övriga café/restaurangmarknaden i Sverige känns nog trång, så nu ska Minute Maid ut i vanliga butiker. Första steget tas med Minute Maid Fruit Plus, ett slags hälsojuicer.

Juicen lanseras i två varianter: En gul (eller orange, kanske) med smak av äpple, apelsin, aprikos och morot samt så kallade prebiotiska fibrer, som ska hålla magen i trim. Den andra är röd (jaja, vinröd kan vi väl säga, kolla själv på bilden ovanför) och innehåller äpple, druva, blåbär och granatäpple samt antioxodanter.

Vad tycker då jag?

Ingen av de två dryckerna är särskilt god. Den röda tycker jag är rätt ok eftersom det finns en mysig blåbärsputte som sticker upp huvudet mitt i allt det andra. Men båda är blaskiga i smaken, vattniga på nåt sätt.

Det smakar inte juice, helt enkelt. Och det är inte juice, bara till 70 procent, och det räcker inte för att få kalla drycken för juice.

Sedan har vi det här med hälsoingredienserna. Jag är generellt sett positiv till den typen av produktutveckling, men det här känns tveksamt. Den gula innehåller två gram kostfiber per 100 gram och den röda innehåller 190 mg anitoxidater. Det är rätt lite, och om de här dryckerna överhuvudtaget ska påverka din hälsa, tror jag du måste dricka kopiösa mängder. Det känns snarare som ingredienserna är ett alibi för att nå ut till konsumenterna.

Varumärket Dumle stretchas till det yttersta och sitter numera på allt möjligt. Ursprungsprodukten, klubban som man kunde få efter att man sett på bio i Folkets Hus, är inte längre så värst på tapeten.

Men så är det med produktutveckling i globaliseringens tidevarv.

Fast nu kom jag visst från ämnet, som var ett gäng Dumlekolor i nya smaker, vilka säljs i en slags kombipåse, där även de gamla godingarna finns. Här följer mitt omdöme:

Lemon/cinnamon: Citron och kanel, heter det på svenska. Smaken är torr och tråkig och mest kanel. Citronen märks knappast alls, kanske Mat-Tina har snott den.

Orange/mango: Apelsin och mango, alltså. Blä. Bismaken är unken, på gränsen till direkt äcklig.

Choco: Choklad, dårå. Nu börjar det likna nåt, och detta är ju dessutom Cloetta Fazers hemmaplan. Chokladsmaken är tjock och mörk, en aning fet. Mitt i all den goa kakaon kommer en fräsch ton av björnbär.